STOCKHOLM: I hisnande fart tas publiken med på Alice resa i Underlandet. Med hjälp av finurlig animation och scenografi får vi följa hennes skiftningar i storlek, färder genom varierande sagolandskap och möten med olika karaktärer.
Deras personligheter lyser genom fantasifulla kostymer och masker. Mer än 225 kostymer har tillverkats för denna uppsättning.
Alice i Underlandet sätts i upp på Kungliga Operan i Stockholm. Koreografen Christopher Wheeldon har skapat en färgsprakande helaftonsbalett i traditionell klassisk stil.
Nadja Sellrup som Hjärter Dam. Foto Carl Thorborg
Verket har redan gjort succé bland annat i London och nu är det Sveriges tur att låta sig dras med ner i underjorden och möta Lewis Carrolls välkända figurer från boken med samma namn som föreställningen.
Rollen som Alice är krävande tekniskt, teatraliskt och konditionsmässigt. Alice är närvarande i nästan varje scen under den flera timmar långa föreställningen. Mayumi Yamaguchis tolkning förmedlar en nyfiken och naiv Alice som inte tvekar utan finner sig i vilken situation hon än hamnar i.
Nadja Sellrup gör en lysande Hjärter Dam. Hennes komiska tajming är mycket rolig. Öppningen av akt 3 är enligt Wheeldon en hyllning till Marius Petipas Törnrosa där prinsessan utmanas till svåra balanser i samarbete med flera partners.
För drottningen av Underlandet blir sekvensen allt annat än njutbar då hennes medspelare utstrålar ovilja och rädsla för att vara i hennes närhet.
Luiza Lopes (Alice) ner i kaninhålet. Foto Carl Thorborg
Kungliga balettens ensemble tolkar verket med humor och sprudlande dansglädje. Agerandet blandas med danstekniska färdigheter.
Föreställningen är händelserik och kan ibland liknas vid dagens filmer där klippen är snabba och intrycken kanske för många för att ta in. Scenteknikerna får jobba snabbt för att förvandla scenrummets utseende.
En sekvens som fastnar lite extra är vattendelen där en sjö bildats av Alice tårar. Här visar flera figurer prov på olika simstilar. En pappersbåt glider över vattnet med Alice och Kaninen som passagerare och så simtävlingen där ingen riktigt följer de regler som Alice är van vid.
Oscar Salomonsson som Vita kaninen. Foto Carl Thorborg
Under skapandet av verket samarbetade Wheeldon, kompositören Joby Talbot med Nicholas Wright som anlitades för att skriva om handlingen från boken så att den kunde passa en balett.
Tillsammans har de skapat en riktigt klassisk balettföreställning där den episka historien berättas genom skådespeleri utan ord, dansteknisk briljans och med musik som förstärker händelser och känslostämningar.
Pas de deux för kärleksparet finns representerat samt stora dansnummer där lyft och formationer blandas i virvlande vals.
Det exotiska inslaget som var vanligt på 1800-talet finns också med. Med dagens ögon kan denna ingrediens säkert vara utgångspunkt för diskussion.
Föreställningen är för alla som tycker om sagor och med förmåga att förtrollas en stund av en fantasivärld. Med största sannolikhet är detta en blivande klassiker för Kungliga Baletten i många år framöver.
Jenny Berkán
Huvudbild: Mayumi Yamaguchi som Alice. Foto Carl Thorborg
