Dansportalen träffade tre beundransvärda unga dansare från Sydkorea. Redan en repetition med ett pas de deux-par i den stora duetten ur Korsaren (Le Corsaire) var en upplevelse. Jihee Lee visade sig vara en förtjusande, fouettésäker ung dam med den synpatiska förmågan att se naturligt glad ut. Hennes partner, Seongwan Byun, var stark och viril i rollen som slaven. Hans piruetter var fantastiska, hans hopp mäktiga.
För 25:e gången arrangeras i år en internationell tävling i klassisk balett i Grasse, norr om Nice i Frankrike. Deltagarna är mellan sju och 22 år, sammanlagt 140 ungdomar.
Man tävlar i åtta grupper. De yngsta deltar i en debutantklass (7-8 år). Andra grupper har fått fantasifulla namn. ”De första stegen” (9-10 år), ”Framtidshopp” (11-12), ”Etudes” (ung. = Etyder, 13-14), ”Supérieur” (ung. = Högre klass, 15-16). Därefter heter klasserna ”Pré-Professionell” (från 15 års ålder) och Professionell (från 19 års ålder). Det finns också en Pas de deux-grupp (flickor från 15 och pojkar från 17).
Naturligtvis finns det en eldsjäl bakom projektet. Hon heter Claudine Andreo och startade för 30 år sedan en dansskola i staden. Skolans namn är Centre Choréa Danse, och där får deltagare ta lektioner – även om de blivit utgallrade i tävlingen!
De senaste åren har madame Andreo fått hjälp under tävlingsdagarna av sin dotter Bérangère, som är koreograf med internationell verksamhet.
Seongwan Byun och Jihee Lee i sitt fantastiska Korsaren-Pas De Deux. Fotograf Cristian Hillbom
I första pausen efter repetitionerna fick Dansportalen en intervju med de tre sydkoreanska dansarna: Jihee Lee, Nalae Jeon och Seongwan Byun.
Hur, när och var började ni dansa?
Jihee: Jag började när jag var tio i min hemstad Chunnan tills jag blev antagen på dansavdelningen vid Korean National University of Arts i Söul. Där går jag nu första året av fyra i en klass där vi har 80 procent balett och därutöver modern dans och koreansk folkdans.
Seongwan: Jag ägnade mig i min hemstad Daejeon åt bågskytte och friidrott, i synnerhet löpning – hundra meter. En lärare som såg mig rekommenderade mig att börja dansa klassisk balett, som jag aldrig hade sett då. Jag uppskattade utmaningen och fortsatte. Nu går jag tredje året på Korean National University of Arts.
Nalae Jeon i en variation från Paquita. Fotograf Cristian Hillbom
Nalae deltog i klassen professionella med ett solo ur Paquita: ”Jag föddes i en liten stad där det bara fanns en balettskola. Så där började jag vid tio års ålder. Nu går jag, som mina kamrater här, på Universitetets danslinje. Jag går fjärde året och är nu lycklig innehavare av ett studiestipendium.”
På några fortsatta frågor blir svaren: För att bli antagen måste man delta i en audition i två steg. 10 – 12 ungdomar antas varje år. Det är första gången de är i Europa, det är första gången de tävlar utomlands.
Jihee Lee, Nalae Jeon och Seongwan Byun från Sydkorea mötte Dansportalen. Fotograf Cristian Hillbom
Hur fick de då information om denna tävling?
Seongwan: ”Det var egentligen meningen att min skolkamrat Chang Hyun Seo skulle ha deltagit i tävlingen här i Grasse. Han har varit i bland annat Paris och tränat och är mycket duktig. Men han råkade tyvärr skada sig och kunde inte delta, så han var generös nog att informera mig.”
Hur länge har du då dansat med din partner, och vem valde just duetten ur Korsaren?
”Vi har faktiskt bara dansat en månad tillsammans. Det var egentligen jag som frågade Jihee om hon ville vara min partner, men det var vår ryska tränare – som är fantastisk – som föreslog att vi skulle dansa detta pas de deux.”
Seongwan Byun och Jihee Lee i sitt andra tävlingsnummer: Don Quijote. Fotograf Cristian Hillbom
Jag blir både förvånad och imponerad: ett så utsökt samarbete efter så kort träning! Men det är samtidigt ytterligare ett tecken på en lång trend i dansvärlden: balett i länder som inte har haft en egen lång tradition är numera en både högt uppskattad och högt utvecklad konstart. Till exempel har Kungliga Baletten sedan flera år två förnämliga dansöser från Sydkorea i ensemblen: Eun Sun Jun och Minji Nam.
För säkerhets skull fick vi hjälp med samtalet av Nal Ah Oh, en mycket trevlig ung man från Korea som studerar i Frankrike. Vi är honom stort tack skyldiga: Utan hans hjälp hade ordbytet inte flutit så obesvärat.
Peter Bohlin
