Helsingfors: Balettens dansare visar sina klor som koreografer i Workshop som lockade ung publik

9 nov, 2012 | Artikel

Vid Finlands nationalbalett vill man regelbundet ge dansarna en möjlighet att visa sina klor även som koreografer, så också denna höst. Balettens workshop visade att det finns potential hos de unga dansarna. 

Vissa av dansarna har visat sig vara talangfulla inom området redan tidigare. En av dessa är Anandah Kononen, vars trevliga helaftonsbalett för barn, Den fula ankungen, redan var en fullträff. Vid namngivningen av sina koreografier hade skaparna använt sin fantasi, och i själva verken fanns det ofta en idé som kom tydligt fram. Urvalet av musik varierade som brukligt är i dessa sammanhang. 

Kvällen inleddes med Jani Talos och Terhi Räsänens vackra Fallen, dansad av sex dansare. Som inspiration nämner koreograferna musiken och lyssnandet till bl.a. Schuberts Death and the Maiden. Det har givit en extra kick vid utformningen av koreografin som gjordes till en melankolisk musik av metallicaartisten Murcof.   

Som andra nummer sågs Sergi Nicolau Castellanos fina och eleganta Stabat Mater till Pergolesis musik. Koreografen hade utnyttjat dansarnas individuella styrka och skapat fascinerande scener. Tretton dansare medverkade, av vilka till exempel Anastasia Dunets med sin lyriska gestalt och närvaro var angenäm att se på.

: Nefes med Linda Haakana och Sara Saviola. Mirka Kleemola. Foto Mirka Kleemola

: Nefes med Linda Haakana och Sara Saviola. Mirka Kleemola. Foto Mirka Kleemola

Emrecan Tanis Nefes för en grupp dansare var tredje numret. Uttrycket i dansen hos Linda Haakana och Ilja Bolotov märktes speciellt, och även de andra, Emmi Pennanen, Sara Saviola samt gästande Riku Lehtopolku kändes hemma i sin uppgift.

Dessa tre lugnare verk i början av aftonen hade något gemensamt men var ingalunda varandras kopior. Ordningsföljden av verken under kvällen kanske kunde ha varit en annan. Problem kan uppstå när vissa dansare uppträder i mer än en koreografi, det blir ett och annat att beakta. 

Efter pausen var det dags för kortare och ofta mer humörfulla verk. Stanislav Beljajevskis Je suis malade för en kvinnlig dansare var ganska traditionell i sin genre. En gestalt fylld av ångest som spelade ut sina inre tankar. 

Nelli Löfberg och Camilla Hiltunen med kostymer till La Banda Sonera. Foto Sanna Rosenlund

Nelli Löfberg och Camilla Hiltunen med kostymer till La Banda Sonera. Foto Sanna Rosenlund

Följande nummer var Anandah Kononens La Banda Sonora. Ett trevligt glädjepiller – eller lite lustgas i luften. Tre damer utklädda  till musikinstrument – Linda Haakana, Mai Komori och Terhi Räsänen – tycktes njuta för fullt av det intresse som de väckte hos publiken med sina gestalter. En fräsch idé och bra som sådan – men vad gör man som en violoncell när man väl marscherat fram och inte riktigt kan göra så många saker som en vanlig dansare. Idén kunde utvecklas vidare.  

Buttery Tempo Mental Weather för fyra dansare av Auri Ahola, inte illa alls! Koreografen själv, Sara Saviola, Frans Valkama och Nikolas Koskivirta uppträdde och bidrog till att intresset hos publiken hölls riktad mot scenen.

Aapo Siikalas Dinner For My Sailor till ett mix av musik fick avsluta kvällen. Här sågs åter en hel grupp dansare, fem damer och fem herrar i full fart.   

Nationalbaletten består idag av representanter för flera nationaliteter. Detta märktes också vid Workshopen.

Intrycket av kvällen var starkt på plussidan, och en mängd unga åskådare var representerade i publiken. Man kan hoppas att dansen på Operan fått nya vänner.

Fallen
Koreografi: Jani Talo och Terhi Räsänen
Musik:  Murcof, Dead Dan Dance
Dansare: Ophélie Rodighiero, Terhi Räsänen, Maria Tamminen, Ilja Bolotov, Linas Kavaliauskas, Johan Pakkanen

Stabat Mater
Koreografi: Sergi Nicolau Castellanos
Musik: G.B. Pergolesi
Dräkter och ljus: Heidi Helavirta

Nefes
Koreografi: Emrecan Tanis
Musik: Omar Faruk, Yuval Ron: Rememberance, Mercan Dede: Fire Drums
Musiken hade arrangerats av Mehmet Sadik Tanis, Emre Aksoy
Dansare: Ilja Bolotov, Linda Haakana, Riku Lehtopolku (gäst), Emmi Pennanen, Sara Saviola

Je suis malade
Koreografi: Stanislav Beljajevski
Musik: Marc Lerchs: Je suis malade (Lara Fabian)
Dansare: Alina Sakko

La Banda Sonora
Koreografi: Anandah Kononen
Musik: Rajput & The Sepoy
Kostymer: Anna Kontek
Dansare: Linda Haakana, Mai Komori, Terhi Räsänen

Buttery Tempo Mental Weather
Koreografi: Auri Ahola
Musik: Roots High Power Sound System, Gypsy Kings, Fredrik
Dansare: Auri Ahola, Sara Saviola, Nikolas Koskivirta, Frans Valkama

Dinner For My Sailor
Koreografi: Aapo Siikala
Musik: ett collage
Dansare: Francis Guardia, Milla Eloranta, Linda Haakana, Elena Ilyina, Anna Konkari samt Ilja Bolotov, Juntaro Coste, Linas Kavaliauskas, Johan Pakkanen, Teemu Tainio

Anita Jokela

Förslag på andra artiklar

Dansens Hus: Engagemang, närvaro och kroppens kraft

Dansens Hus: Engagemang, närvaro och kroppens kraft

Förväntningarna är höga när Hofesh Shechter är tillbaka på Dansens Hus i Stockholm. Föreställningen Theatre of Dreams, vars urpremiär skedde i Paris 2024, har visats runt om i Europa. Verket grabbar tag i åskådarna. När dansarnas fysiska styrka väller som …

Läs mer
Grease The Musical intar Rondo i Göteborg

Grease The Musical intar Rondo i Göteborg

När Grease The Musical intar Rondo i Göteborg får publiken möta en Sandy som är både sårbar och stark. För Lovisa Bengtsson är rollen en dröm som går i uppfyllelse – det är också en chans att ge den klassiska karaktären en ny röst. Med dansen som sin för…

Läs mer
Le Corsaire – där dansen har huvudrollen   

Le Corsaire – där dansen har huvudrollen   

Det är lördagkväll på Kungliga Operan i Stockholm och nypremiären av Le Corsaire drar fullt hus. Även om höstens program rymmer både mer dans och opera, är Le Corsaire den sista klassiska baletten som spelas innan ridån faller inför den stundande renoveringen…

Läs mer