Så är det nya operahuset invigt lördagen den 12 april, i närvaro av den norska kungafamiljen, dronning Margrethe, kronprinsessan Viktoria och statsöverhuvuden från Island, Finland och Tyskland och en hord av norska ministrar och notabiliteten.
Det blev en lång kväll för festpubliken – och förstås även för artisterna, men vad gör man inte när invigningsdagen är så efterlängtad. Efter 49 år i en – visserligen rätt stor – biograflokal som alls inte hade utrymme för opera- och balett, står det bländvita huset, ritat av världsberömda arkitektkontoret Snøhetta, redo att möta publiken.
Den snövita byggnaden speglar sig i Bjørvika. Fotograf Jaro Hollan
Huset, som hyser Den Norsle Opera og Ballett, har visserligen kostat ca 3,9 miljarder norska kronor och, som finansminister Kristin Halvorsen sa i sitt invigningstal: det ska vi norrmän betala, men fortsatte hon: om huset står i 100 år så kostar det oss bara 7 kr om året per person! Det är rätt inställning till konsten det. Budgeten höll och det blev färdigt i tid även om den första operapremiären fick skjutas till hösten för att personalen skulle hinna trimmas in i skötseln av tekniken.
På scenen framträdde hela den egna artistkåren tillsammans med inbjudna sångsolister. För att koncentrera mig till baletten, så framfördes flera premiärer och urpremiärer. Redan innan den TV-sända delen började, dansades en urpremiär: I tid og rom av balettens egen dansare Kristian Støvind till toner av Grieg. Första dansen i TV blev Jiri Kyliáns Sechs Tänze till Mozarts musik. Det slog an tonen för kvällen som innehöll mycken sång- och danskonst på hög nivå genomsyrad av humor och gott humör.
Leyna Magbutay och Richard Suttie i Christening Suite. Foto: Den Norske Opera og Ballett
En specialkoreograferad Christening Suite (Dopsvit) av Christopher Wheeldon lät hela baletten komma ut på det, enligt uppgift, perfekta dansgovet. En vacker neoklassisk vit balett, festlig och lagom kort till musik ur Johan Halvorsens Maskerade.
William Forsythe var representerad av The Vertiginous Thrill of Exactitude och den, inte bara i Norge, populära koreografduon Paul Lightfoot och Sol León, normalt verksam i Holland, bjöd på Skew Whiff (ung. Litet på snedden) med fyra ”lealösa” dansare i en spexig balett till ouvertyren till Silkesstegn av Rossini som slutade med att dansarna utmattade faller ner på golvet och knappt orkar lyfta huvudena för att tacka för applådåskorna.
Ur Skew Whiff av Lightfoot-León. Foto: Den Norske Opera og Ballett
Invigningsgalan slutade inte förrän vid midnatt och man kan konstatera att Den Norske Opera og Ballett har en artistkår som mycket väl kan fylle detta ståtliga hus med konstnärligt hög kvalitet.
Anders Jörlén
