MOSKVA–MÜNCHEN: En av 1900-talets största ballerinor har gått ur tiden. Född 25 november 1925 blev den internationella superstjärnan Maja Plisetskaja 89 år gammal. Hon avled i München 2 maj. Hennes personlighet, utstrålning, styrka, bländande teknik och vackra linjer gjorde henne oförglömlig.
Maja Plisetskajas karriär blev exceptionellt lång: mellan 1943 och 1990 var hon anställd på Bolsjojteatern.
Maja Plisetskaja med koreografen av Carmen Suiten Alberto Alonso. Foto Damir Yusupov
Redan 1959 belönades hon med hederstiteln Sovjetunionens folkartist. Det var också det året hon fick tillstånd att uppträda utomlands. Med tiden överöstes hon med internationella utmärkelser. Franska Hederslegionen tilldelades hon 1986.
För Bolsjojbaletten koreograferade Maja Plisetskaja tre helaftonsbaletter: Anna Karenina 1972, Måsen 1980 och Damen med hunden 1985, alla till musik av maken Rodion Sjtjedrin.
Maja Plisetskaja var flitigt verksam utomlands, både som artist och balettchef (Rom och Madrid). På 1970-talet inspirerade hon till exempel Roland Petit och Maurice Béjart att skapa nya verk för henne (Rosens död, Petit 1973, och Isadora, Béjart 1976).
Hon medverkade i ett stort antal filmer, både baletter och dokumentärer. 1994 utkom i Moskva hennes omfattande, grundliga memoarbok Jag, Maja Plisetskaja. 2008 hennes Trett0n år senare och 2010 Att läsa sitt liv.
Under ett par år i Moskva i början på 1970-talet imponerades jag hejdlöst av Bolsjojteaterns balett. Standarden var fantastisk, stjärnorna många: Vasiljev och Maximova, Maris Liepa, Vladimirov och Timofejeva för att nämna de största. Och Maja Plisetskaja. Lång, hypnotiskt tilldragande. Ett fenomen.
T.h. Carmen nummer 1, Maja Plisetskaja, samtalar med Carmen i en nutida föreställning på Bolsjoj. Foto Damir Yusupov
Publiken dyrkade henne i Svansjön och Den döende svanen. Som Carmen i Carmen-sviten (Bizets musik arrangerad av maken) hade hon alla möjligheter att låta sin personlighet lysa. Där var Plisetskaja stark, elegant, självmedveten och så förförisk att den man inte fanns som kunde stå henne emot.
Rollen som den stackars bondflickan Giselle dansade hon inte, däremot viliernas drottning i samma balett, den starka, oförsonliga Myrta.
1985 lyckades Ulf Gadd engagera Maja Plisetskaja för att sätta upp Måsen på Storan i Göteborg. När ridån gått ned efter första föreställningen höll hon på att få ett utbrott mot dansarna: Nej, nej, NEJ!! Vad gör ni?? Stå kvar! STÅ KVAR!!
I ett framförande dansade Plisetskaja själv rollen som den unga, olyckliga Nina Zaretskaja. Efter föreställningens slut visade hon vad hon menat: Hon stod kvar, stod kvar och stod kvar, mottog applåderna med utsökt vackra, omväxlande rörelser och stod kvar – i fyrtiofem (45) minuter. Applåderna övergick i hyllningar och till slut i extas. Så dompterar man en publik.
Det fanns dock tillfällen då Plisetskajas magi inte fungerade. 1994 tog hon initiativ till en internationell balettävling i S:t Petersburg. Tävlingen fick bära hennes namn: Maja. Men då blev hon lurad så det visslade. Efter stormande succé i ett fullsatt hus gick hon vid ett tillfälle till ekonomichefen och frågade om dagens överskott. Till svar fick hon att det inte alls blivit något sådant. Bara 10 % av biljetterna skulle ha sålts, resten delats ut gratis till pensionärer och ungdomar.
Det syntes inte ofta, men Maja Plisetskaja hade också en känsla för svart humor. Ett kapitel i Tretton år senare heter ”Hur jag tog livet av Stalin”. Efter en gala i München 2006 fick Plisetskaja en fråga som baserade sig på dittills okända uppgifter i en ny bok om tyrannen. Hon fick då försöka förklara att hon visserligen i rollen som den svarta Odile förhäxat prinsen, men inte samtidigt förhäxat Stalin så att han avled.
I boken hade det nämligen stått att Stalin dagen före sitt dödliga slaganfall sett Plisetskaja i Svansjön!
Peter Bohlin
Huvudbild: Den döende svanen dansade Plisetskaja över hela världen..
