CHICAGO I STOCKHOLM: Med rytmisk elegans glider dansarna över scenen. Rörelserna är smidiga och ofta sensuellt utmanande. Det är jazz för hela slanten. Roine Söderlundh har i sin version av Chicago skapat en föreställning värdig sin föregångare Bob Fosse.
Med panterliknande förfining tolkas koreografin i dansarnas kroppar. Det mjuka följsamma blandas med skarpa överraskningsmoment och levereras med säkerhet, kraft och passion.
Lisa Nilsson, Dan Ekborg och Sharon Dyall i Chicago. Foto Carl Bengtsson
Musikalen Chicago framförs på Stadsteatern i Stockholm. Sista föreställningen spelas den 30 maj så än finns det chans att se berättelsen om Roxie Hart.
En verklighetsbaserad historia där publiken får följa med på en resa genom mord, svek, manipulation och kamp för att rädda sitt eget skinn. En längtan efter att bli sedd och bekräftad i fängelsemiljö i Chicago under 1920-talet.
De intagna hittar sätt för att fördriva sin tid och det gäller att vara innovativ för att klara sig från galgen. Kajsa Reingardts rollfigur Mama Morton är en av nyckelfigurerna i spelet om uppmärksamhet. Hon utstrålar värme, men bara emot dem som är snälla mot Mama.
Patrik Riber, Lisa Nilsson och Zain Odelstål i Chicago. Foto Petra Hellberg
Det desperata blandas med överdrifter och humor. Koreografierna förstärker känslor, händelseförlopp och öppnar upp för skratt.
Lisa Nilsson gör en lysande rolltolkning av Roxie Hart. Sången, agerandet och dansen sitter som en smäck. Hennes rolls självupptagenhet backas upp av äkta hälften Amos Hart, spelad av Niklas Hjulström.
En man som i sina försök att göra det bästa för sin kärlek tappar bort sig själv och låter sig bli trampad på, som en kontrast till sin hustru. Amos väcker sympati och när han brister ut i sång och dans är kontakten med publiken total.
Sharon Dyall och ensemblen i Chicago. Foto Petra Hellberg
Skådespelare, dansare och orkester för berättelsen framåt med säker hand. Det enda som haltade lite denna kväll var några övergångar som inte riktigt flöt. Men glamouren som blandas med dekadens, glitter och show tar överhand.
Lars Wallins fantastiska kostymer ger ytterligare dimension till aktörernas kroppar. Musikalen Chicago är en föreställning väl värd att se och att låta sig underhållas av.
Jenny Berkán
Huvudbild: Kajsa Reingardt som Mama Morton i Chicago. Foto Petra Hellberg
