När Regina Beck-Friis avled natten till måndag 24 augusti var det den mentalt starkaste personligheten i svensk danskonst som begav sig iväg till de saligas ängder. Efter omkring 40 år med dans – eget dansande, koreografi, undervisande och skrivande (bland annat i Sohlmans musiklexikon) – drabbades hon av MS.
Inte slutade hon med dansen för den skull. Tvärtom. Hennes kärlek till dansen, och särskilt hennes specialitet äldre tiders dans, snarast intensifierades. Hennes förmåga att inte ge upp, och att inte låta sig nedslås, framstår som ett föredöme. Att hon dessutom kunde sprida sin entusiasm, kunskap och glädje omkring sig var storartat.
Christian Rambe och Hugo Therkelsson i Tillfälle gör tjufven. Fotograf Hans Nilsson
Regina Beck-Friis förmådde under sjukdomstiden driva långvariga projekt till lyckosam fullbordan. Baletten Tillfälle gör tjufven, 1989, är ett mästerverk med alla mått mätt. Sprudlande humör, flödande fantasi, högt tempo, rikligt med koreografiska överraskningar. Ett par av mina favoriter är mimscenerna med Adam och Eva respektive Noaks ark (inklusive duva med olivkvist i näbben): tydligt, fantasifullt, effektivt, blixtsnabbt. Christian Rambes framförande på Confidencen i somras var makalöst. När man besinnar att denna glada, generösa balett skapats av en fysiskt svårt sjuk koreograf framstår resultatet som ett mirakel.
Regina kunde trots sin sjukdom närvara vid den bejublade nypremiären den 23 maj i år, då hon hedrades från scenen och fick motta publikens tacksamhet och uppskattning.
Ett livligt akrobatuppträdande ur Tillfälle gör tjufven med Aleksander Nikolaev, Claes Lindbom, Joakim Adeberg, Olaf Kollmannsperger och Takashi Setoguchi. Fotograf Alexander Kenney
Ett storartat projekt var författandet (tillsammans med Magnus Blomkvist) av Dansnöjen genom tiden, där högst konkreta dansinstruktioner placerades in i sitt kulturhistoriska sammanhang. Den första delen utkom 1979-80 och 1998 fick hon äntligen se den andra delen, om 1600- och 1700-talens dans, i tryck. De böckerna förblir grundpelare i ämnet inom överskådlig framtid.
Redan 1962 började Regina att, tillsammans med balettchefen och koreografen Mary Skeaping, forska i äldre tiders dansteknik med koncentration på Drottningholmsteaterns repertoar, som hon berikat med ett flertal koreografiska verk.
År 2000 fick hon uppleva premiären på sin balett Semiramis på Drottningholmsteatern. Originalet skapades 1765 av den italienske dansören och koreografen Gaspero Angiolini (1731-1803), med musik av reformatorn C. W. Gluck. Semiramis visade sig vara en höggradigt dramatisk, tragisk balett. Originalet chockerade samtiden men etablerade Angiolini som en av tidens största skapare av handlingsbaletter. Regina Beck-Friis arbete med baletten hade varat under många år. Så här skrev hon i programboken säsongen 2000:
”Jag har kallat min version dansdrama, då det antika dramat var en på den tiden högaktuell form att göra balett av. Den har också en tydlig anknytning till teaterns monodrama, som var en form som slog igenom under denna period men som inte fick någon lång fortsättning. Monodramat, som Kirsten Gram-Holmström skrivit om i sin doktorsavhandling, tillsammans med de andra källor om regi och olika former av text- och bildmaterial över de antika skulpturerna och dramerna, har blivit grundmaterialet till mitt dansdrama.
Jag har inspirerats av Angiolinis egen programförklaring, att en dansör som skall framföra en tragisk balett i antik stil måste kunna lika mycket som en filosof, d. v. s. vara väl bevandrad i poesi, geometri, musik, filosofi, historia och fabeln. Jag citerar: Att studera konst, målningar, antika skulpturer, vägg- och stenkonst är det bästa sättet att söka det rörelsmaterial, som behövs för ett drama i antikens form.”
Därefter följer Regina Beck-Friis lakoniska kommentar: ”Det är precis så vi gjort idag.” Att uttrycka sig koncentrerat är också en konst. Innebörden i dessa ord av Regina Beck-Friis framstår vid en tidpunkt som denna som ett föredömligt konstnärligt testamente.
Omslaget till Dansnöjen genom tiden, del 2. Målningen, som tillhör Dansmuseet, föreställer 1700-talsdansösen La Violette.
Regina Norenfelt-Beck-Friis föddes 1940. Hon utbildades vid Operans balettelevskola 1949-56 och anställdes därefter i Operabaletten. Hon gjorde sig känd som specialist på dans i historiska stilar, både som koreograf, pedagog och skribent. Hon författade, tillsammans med Magnus Blomkvist, Dansnöjen genom tiden i två delar: del 1 1979-80, om dans under medeltid och renässans och del 2 1998 om 16- och 1700-talen. Reginas mor Birgitta Nordenfelt (1909-2000) medverkade i musikavsnitten. (Förlag: Historiska Media).
Ur Regina Beck-Friis förteckning över koreografiska verk (tack till Magnus Blomkvist och databasen vid Sveriges Teatermuseums bibliotek):
1966 L’honesta negli amore – Operan på Drottningholm
1968 Zemir och Azor – Drottningholms slottsteater
1969 Oidipus i Athen – Operan på Drottningholm
1971 Orefeus och Eurydike – Operan på Drottningholm
Aeneas i Carthago – Operan på Drottningholm
1973 Puck’s folly – Drottningholms slottsteater
1974 Folk och rövare i Kamomilla stad – Upsala-Gävle stadsteater
1975 Le Carnaval – Operan på Drottningholm
1978 Platée – Operan på Drottningholm
1979 Folkungasagan – Upsala-Gävle stadsteater
1980 Proserpin – Operan på Drottningholm
1981 Figaros bröllop – Drottningholms slottsteater
1985 Pygmalion – Operabaletten på Drottningholm
Don Juan – Operabaletten på Drottningholm
1986 Slavarnas ö – Dramaten
1986 Christina – Operan
1987 Paris och Helena – Operan på Drottningholm
1987 En afton på Gripsholm – Gripsholms slott
1989 Iphigénie en Aulide – Drottningholms slottsteater
1989 Tillfälle gör tjufven – Kungl. Teaterns Balett på Confidencen
1990 Iphigénie en Turide – Drottningholms slottsteater
1992 Elvira Magdigan – Kungl. Teaterns Balett
1999 Figaros bröllop – Operan
2000 Semiramis – Kungl. Teaterns Balett på Drottningholm
Dessutom gjorde Regina Beck-Friis mängder av inslag i olika program på Operan och i dess verksamhet utanför operahuset, som t ex på Maxim, och hon medverkade i flera TV-program
Peter Bohlin
