Kusi Castro, Jens Rosén och Carl Inger i Commedia di Zanni. Fotograf Alexander Kenney
I säsongens sista dansföreställningar på Kungliga operan gavs ett omväxlande och intressant program med titeln Unga koreografer. Av fem nya verk var tre duetter och en kvartett, och i ett stycke medverkade åtta dansare.
Som vanligt i workshopsammanhang gavs på Rotundan utmärkta tillfällen att se kända och mindre kända dansare på nära håll. Dessutom kunde åskådaren få tacksamma chanser att identifiera dansare som annars på stora scenen riskerar att förbli anonyma i kårpartier.
En glad överraskning var medverkan av två pensionerade dansare: Mikael Mengarelli (även koreograf) och Carl Inger i Commedia di Zanni. Verket beskrevs som några scener ur två olika commedia dell’arte-projekt. Musik: vackra barockstycken av Lully.
Kusi Castro (Colombina) och Jens Rosén var övriga medverkande i de välartikulerade små berättelserna, med dans, mim och gester i trivsam blandning av stort och smått. Här finns en stolt svensk tradition att återuppliva. Tänk bara på Ivo Cramérs rika produktion i genren. Undertecknad väntar alltså med stor spänning på fortsatta redovisningar.
Arsen Mehrabyan och Minji Nam i Enduring winter. Fotograf Alexander Kenney
För säsongen nye Arsen Mehrabyan (förstesolist, från Armenien) imponerade senast med styrka och dynamik som James i Sylfiden. Här presenterade han, med Minji Nam, Enduring winter, till musik av Sjostakovitj. Ambitionsnivån var hög, dynamiken i rörelserna påtaglig, innehållet föredömligt enkelt: Man och kvinna träffas och förenar sina krafter men går till slut åt var sitt håll.
Preston McBain och Hampus Gauffin i Friction. Fotograf Alexander Kenney
I Friction gjorde Bence Jancsula (Ungern) en intressant rörelsestudie för två herrar: Preston McBain och Hampus Gauffin. Jancsula visade med all önskvärd tydlighet att den förmodligen något ovanliga rörelseprincipen friktion kan vara ett både bärande och utvecklingsbart råämne. En glad överraskning var den spännande, högeligen dynamiska originalmusiken för piano av unge Jacob Mühlrad.
Jeannette Diaz-Barboza och Gina Tse i Acerate. Fotograf Alexander Kenney
Vid en tidigare workshop koreograferade Luca Vetere (Italien) originella och stilsäkra Ciiu för två herrar. Acercate, för Gina Tse och Jeannette Diaz-Barboza, bekräftar hans klara talang som koreograf. Utgångspunkten har här varit ett stycke av den argentinske kompositören Gustavo Santaolalla, som bl. a. vunnit en Oscar, för musiken till filmen Brokeback Mountain.
Acercate är en spansk verbform som betyder ungefär ”Kom närmare!”, och det är en utmärkt titel på detta stycke. Mellan två härliga artister utvecklas kontakt och spänning till ögonblick av intensiv koncentration.
Luca Vetere har med två duetter visat sig både självständig och konsekvent i en genre som ställer stora krav: att skapa rörelser som är tillräckligt intressanta av egen kraft. Han förtjänar så väl att bli uppmanad och uppmuntrad att fortsätta.
Kristina Ehrs Dybowska och Kungliga Baletten. Fotograf Alexander Kenney
Åtta dansare medverkar i Ederlezi av Bartolomiej Dybowski (Polen). Titeln kommer från en traditionell romsk sång i Balkanområdet och kan möjligen översättas med Vårens återkomst – hyllningen därtill var sångens funktion. Den kunde också höras i filmen Zigenarnas tid av den hejdlöse serbiske regissören Emir Kusturica.
Dansstycket börjar med en glad fest där en dam dock förblir ensam. Verk för större grupper avslutas ofta med att alla medverkande står på scenen. Inte så här: i stället slutar stycket med två personer i ensamhet, var för sig. Ensamheten förstärks av att ett par samtidigt dansar tätt ihop. Väl balanserat i en genre som annars riskerar att slå över i det övertydliga.
Sammanfattning: fem intressanta verk av koreografer från fem länder, med dansare från ytterligare ett halvdussin länder. Lovande utvecklingspotential. Publikintresset var stort.
De medverkande i Ederlezi:
Levi Bladh, Kusi Castro, Jeannette Diaz-Barboza, Bartolomiej Dybowski, Kristina Ehrs Dybowska, Annelie Lilliemark, Claes Lindbom och Marisha Nac.
Peter Bohlin
