Cirkus handlar alltid om mänskliga muskler och imponerande kroppskontroll, men här flyttas fokus till det poetiska uttrycket och sökandet efter balansen i tillvaron. Nycirkusartisterna blir uttolkarna av en allmänmänsklig längtan och strävan.

Just människans eviga strävan står i centrum i Knitting Peace och stickandets terapeutiska och gränsöverskridande funktion används både som metafor och faktisk handling. Trasslet i livsväven, kampen, letandet efter lycka, frid och balans … Allt diskuteras rörligt och i samklang med det trassliga materialet som både blir hinder och redskap att kreativt nyttja. Livets inneboende eller möjligen utifrån pålagda motstånd blir själva energin att tillgå. Kanske för att uträtta stordåd.

Föreställningen blir aldrig insmickrande. Tvärtom håller ensemblen en lite hemlighetsfull distans och i deras värdiga artisteri, deras hängivenhet och ekvilibrism, som ger prov på respektlös glädje och styrka, får vi som publik en medryckande känsla av att vara inbjudna och betrodda. Vi är alla delar av samma väv.

Det finns en ungdomligt färgad mognad i uttrycket, en romantisk koncentration och en leklust som både spritter och smittar av sig. Kanske påminner nycirkuskonsterna oss om att våga utmana våra egna begränsningar och fortsätta drömma och kämpa, fortsätta vår egen strävan.

Cirkusartister strävar ofta efter att uppnå det omöjliga. Frågan som ställs i Knitting Peace är om strävan efter en omöjlighet kanske är vägen till lycka? Att sträva efter fred på jorden, är det att sträva efter det omöjliga? Kan själva strävan förändra något? Går det att sticka fred?

Cirkus Cirkör vill med Knitting Peace vara en del av denna omöjliga strävan efter fred på jorden. Låta naiviteten vara en drivkraft, visa på strävan i sig som en styrka och ett medel. Ett mål som inte går att uppnå kan vara målet i sig. Själva strävan kan vara meningen med livet.

Knitting Peace hade urpremiär i Marseille i januari och den svenska premiären skedde i den nyinvigda cirkushallen i Alby i februari. Föreställningen har spelats på Stora teatern i Göteborg och går efter gästspelet på Dansens hus i Stockholm ut på en två år lång nationell och internationell turné.

Knitting Peace har jobbats fram i en lång process där Cirkus Cirkör har undersökt cirkusens innersta egenheter och genom olika uttryckssätt försökt göra dem allmängiltiga. Föreställningen ingår i det internationella samarbetsprojektet Lacrimae vars syfte är att utveckla nycirkusen som konstform genom konstnärlig forskning, erfarenhetsutbyten och gränsöverskridande samarbeten.

Idé, koncept, regi: Tilde Björfors. Cirkus Cirkör
Scenografi: Fanny Senocq, Stefan Karlström. Stickad scenografi: Aino Ihanainen.
Kostym: Anna Bonnevier.
Musik: Samuel "Loop Tok" Andersson.
Medverkande: Jens Engman, Aino Ihanainen, Ilona Jäntti, Matleena Laine, Alexander Weibel Weibel

Anna Lafvas
18 mars 2013