Nötknäpparen, nypremiär på Kungliga Operan i Stockholm efter fyra års uppehåll

Det är nypremiär av Pär Isbergs Nötknäpparen på Kungliga Operan i Stockholm. I salongen sprids julstämningen och publiken får vara med om en dansant och virvlande berättelse. Kanske är det extra viktigt i tider där många känner oro att få ta del av något välbekant.

Den fullsatta salongen vittnar om att nypremiären varit efterlängtad. Kungliga Operan i Stockholm ger Pär Isbergs version av Nötknäpparen. Föreställningen har spelats regelbundet sedan 1995 men haft ett uppehåll på fyra år. Det är en varm familjär och dansant upplevelse där julen står i fokus. Publiken får träffa Elsa Beskows figurer Petter, Lotta, Tant Grön, Tant Brun, Tant Gredelin och Farbror Blå.

De bjuder på fest och illustrerar hur det var att fira jul förr, samtidigt med en känsla av hur det kan vara nu med gemenskap, glädje och till viss del oenigheter. Dansarna för handlingen framåt och låter oss uppleva en bit av historien. Ingenting är som bekant konstant. Traditioner kommer och traditioner går, vissa förändras men med en känsla av att de består.

Det är väl just känslan av något en varit med om förut som bidrar till trygghet, i alla fall förhoppningsvis för de flesta av oss. Det gäller dock att komma ihåg att traditioner är föränderliga och att utveckling är naturlig del av våra liv. En viss förändring blir det även om samma koreografi upprepas gång på gång. Dansare byts ut, träningen och tekniken förändras.

De alternerande danslagen ger sin version av berättelsen. Det gäller att hitta möjlighet till personliga uttryck inom formen, i alla fall för solisterna. Kåren måste känna in varandra och göra så lika de bara kan. På nypremiären dansar bland andra Frei Ruhl, Louise Camelbeke, Gabriel Sinclair Jahnke, Madeline Woo, Oscar Salomonsson, Jeannette Wren, Nadja Sellrup och Desislava Stoeva samt elever från Kungliga balettskolan.

De och de andra dansarnas i medverkande lyckas med rolltolkningar, fart och dansanthet skapa en stämningsfull och stundtals komisk upplevelse. Här och där görs små missar men helheten blir ändå lika magisk som de nattliga äventyren Petter och Lotta får uppleva under julnatten.

Så här års dansas Nötknäpparen på många platser runt om i världen. Det finns flera olika varianter och tolkningar av grundhistorien. Kungliga Operan har hållit sig till Isbergs version i 28 år. Uppbyggnaden påminner om en romantisk balett från 1800-talet. Där allt är som vanligt på dagen men på natten finns det plats för magi och övernaturlighet. De föräldralösa barnen Petter och Lottas firar sin första jul med Tanterna.

Tillsammans med inbjudna får de uppleva festligheter som hör julen till. På kvällen vill de sova under granen och plötsligt är de med på en drömlik resa genom julnattens händelser. De dekorationer som gästerna haft med sig för att hänga i granen kommer plötsligt till liv. Det är snögubbar, Råttkungen, polkagrisar, pepparkakor, snöflingor, blommor och smällkarameller.

Alla med sina egna rörelsemönster och uttryck som illustrerar de olika karaktärernas egenskaper.

Snögubbarna lyckas ge ett tvådimensionellt intryck genom tydliga vändningar fram och tillbaka samt en kostym som förstärker känslan. Smällkaramellerna sprakar i sina rörelser och färgglada kläder. Polkagrisarna rör sig som en kunde föreställa sig med raka linjer och ibland böjd överkropp. Pepparkakorna tillför med ett humoristiskt samarbete. Råttorna lyckas bli djurlika genom krumma hållningar, fingrar som rör sig och spänstighet. Maskerna gör såklart sitt.

Kungliga Operans Roy Sandgren berättar innan föreställningen under publikintroduktionen i guldfoajén om att råttmaskerna försvårar. Dansarna ser endast genom ett hål vid munnen. Det gäller att vara rumsligt medveten och lita på att de andra är där de ska.

Blommornas vals är virvlande med precision, formationer, lyft och fart. Madeline Woo som dansar husan, sticker ut lite extra bland de andra. Tillsammans med tryggt partnering av Gabriel Jahnke uttrycker hon inlevelse, teknisk skicklighet, styrka och nästan viktlöshet.

Musiken är starkt bidragande till helheten. Tjajkovskijs melodiösa toner, Isbergs koreografi och dansarnas utföranden blir som pusselbitar som passar ihop. Detsamma gäller för scenografi, scenarbetare, ljus, musiker och dirigent. Alla delar behövs för att föreställningen ska fungera, precis såsom ambitionen med balett varit i så många år. Något som dansteoretikern Jean Georges Noverre påtalade redan i slutet på 1700-talet.

Trots att jag sett Nötknäpparen vid flertal tillfällen blir det inte tråkigt. Det finns delar jag förut inte tänkt på eller blir glad av att se igen. Kanske är det välbekanta extra viktigt när mycket runt i världen är oroligt. Upplevelsen av att känna igen kan föra med sig känslor av trygghet. Det föränderliga i traditioner är utvecklande, vissa saker tas bort andra läggs till, men så här i jultider är det härligt att få uppleva något bekant och låta julstämningen spridas sig.

Jenny Berkán
Stockholm

Nötknäpparen, Kungliga Operan
Spelas från 1 dec till 20 jan

Medverkande

PETTER: Frej Ruhl/Jérémie Neuveu/Lorenzzo Fernandes
LOTTA: Louise Camelbeke/Alessa Rogers/Abby Morgan
KOLAREN: Gabriel Jahnke/Erik Rudqvist/Diego Altamirano/Kentaro Mitsumori/Calum Lowden
HUSAN: Madeleine Woo/Luiza Lopes/Taylor Yanke/Sarah Erin Keaveney/Desislava Stoeva
FARBROR BLÅ: Oscar Salomonsson/Gabriel Barrenengoa/Carl Sjögren
TANT BRUN: Jeanette Wren/Nathalie Nordquist
TANT GRÖN: Nadja Sellrup/Camille Chanial
TANT GREDELIN: Desislava Stoeva/Elisa Fossati
RÅTTKUNGEN: Daniel Goldsmith/Jonathan Davidsson/Rikako Shibamoto/Coralie Aulas
SNÖKRISTALL: Taylor Yanke
DIRIGENT: Garret Keast
Kungliga Baletten
Kungliga Hovkapellet
Elever från Kungliga Svenska Balettskolan