Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén, danskrönika: En intensiv danshöst

Den här höstsäsongen har verkligen rivstartat med en mängd spännande föreställningar från svenska och internationella koreografer. I Stockholm har Dansens Hus, Kulturhuset och Moderna Dansteatern med flera presenterat nya verk. Här är några tankar om det som jag sett.

Mathilde Monnier & La Ribot: Gustavia
Det är sällan jag ser en föreställning som jag bara vill skall fortsätta och fortsätta men Gustavia (4/10 Dansens Hus) av koreografen Mathilde Monnier och performanceartisten La Ribot är en sådan föreställning. Det är alltid spännande när två starka konstnärer väljer att samarbeta eftersom det antyder en nyfikenhet och en önskan att ställa sitt eget konstnärskap öppet för influenser från en annan stark kraft. När det lyckas, som i Gustavia, blir resultatet ofta lika oväntat som gripande.

Mathilde Monnier & La Ribot i Gustavia. Fotograf Marc Coudrais

Mathilde Monnier & La Ribot i Gustavia. Fotograf Marc Coudrais

De två starka kvinnliga scenkonstnärerna har ett feministiskt perspektiv och det verkar som om de konsekvent gått in för att göra vad kvinnor inte bör göra. Som att skrika, eller att slå ner varandra. Gång på gång ”råkar” La Ribot slå ner Monnier med en bred planka i en lika utdragen som skruvad version av det gamla slapsticket ”mannen med plankan”. Gång på gång får den spensliga, lättklädda kvinnan, slag – ibland riktigt hårda slag som hörs – mot huvudet av plankan och gång på gång faller hon ner på den av svarta presenningar täckta scenen. Effekten av den utdragna scenen, och föreställningen som helhet, blir för mig ett förtydligande av vad det innebär att vara kvinna idag. Men föreställningen blir aldrig plakatkonst utan behåller sin konstnärliga integritet samtidigt som det finns plats för humor och lust.
Kenneth Kvarnströms no-no. Fotograf Stefan Bremer

Kenneth Kvarnströms no-no. Fotograf Stefan Bremer

Kenneth Kvarnström: no-no
Många trodde att Kenneth Kvarnström skulle presentera ett nytt verk när han gjorde comeback som koreograf på Dansens Hus efter sin chefsperiod.  Men Kvarnström, som inte har för vana att göra vad man förväntar sig av honom, valde att visa no-no, (9/10 Dansens Hus) ett tolv år gammalt verk, framfört av Helsinki Dance Company.

Det finns inte mycket utrymme för äldre verk inom dansen eftersom suget efter nya verk är så stort. Dessutom är det inte många verk som håller tillräckligt hög klass för att vara intressanta nog för en rekonstruktion/nyuppsättning. De flesta blir rätt snabbt daterade, även om de ändå kan vara intressanta ur en historisk synvinkel. Men ”no-no” är mer än väl värd en återuppsättning och även om jag har starka minnen från 1998 då det visades för första gången på Dansens Hus överraskas jag ändå av verkets närmast massiva skönhet och sensualitet. Då, för tio år sedan, minns jag att jag tänkte att uttrycket, som jag tror kommer från Martha Graham, att ”dance is a graph of the heart” stämde exakt in som beskrivning på ”no-no”. Det finns en vibrerande livsenergi inbäddad i koreografin vars rörelser är kattlikt mjuka och ljudlösa. Men samtidigt som verket är intensivt levande genomkorsas det av mörka skikt som för tankarna till ett requiem. Det sakrala intrycket förstärks av Jens Sethzmans hemlighetsfulla ljusscenografi som har en stark rituell prägel och av den ömsom suggestiva ömsom ålderdomliga musiken.

Musiken är till stor del hämtad från Mellanöstern och de fyra manliga dansarna har arabiska skrivtecken målade på bröstet. Det är i reaktionen och i den upplevda betydelsen av dessa inslag som tidens gång och omvärldens förändring gör sig mest påmind. Då, i mitten av nittiotalet, tolkades såväl skrivtecken som musik rent estetiskt men idag får det för många i publiken en politisk innebörd. Så var det i publiksamtalen efter föreställningarna i Helsingfors, där verket hade sitt nyuppförande.  

Verk som likt ”no-no” återskapats av koreografen och de ursprungliga dansarna tenderar – om processen är lyckosam och dansarna är lika skickliga och hängivna som dansarna i Helsinki Dance Theatre – att bli mer intressanta och få en större tyngd än originalversionerna. I dessa verk samspelar tiden på många olika plan med erfarenheten och minnet, vilket är vad jag upplever har hänt med ”no-no” som är ett starkare verk idag än för tolv år sedan och mycket mer levande än många helt nya verk. Därför skulle jag önska att fler koreografer återupplivar sina främsta verk och låter dem blomma ut – istället för att låta dem falla i glömska.

Balladen om Rick och Ronny med Needcompany. FotografMarten Vanden Abeele

Balladen om Rick och Ronny med Needcompany. FotografMarten Vanden Abeele

MaisonDahlBonnema & Needcompany: Balladen om Ricky och Ronny
Needcompanys Balladen om Ricky och Ronny (3/9 Kilen, Kulturhuset) av och med Hans Petter Dahl och Anna Sophia Bonnema har underrubriken en popopera och verket har popkaraktär på ett tidlöst sätt som gång på gång får mig att vänta på den där medryckande låten – som aldrig kommer. Det är då jag inser att detta är motsatsen till pop eftersom en poplåt har en dramatisk struktur med inledning, höjdpunkt och avslutning medan detta verk kännetecknas av ett jämt flöde utan dramatiska höjdpunkter, bara den där ständigt återkommande retfulla ansatsen. Sången och den musikaliska bakgrunden – som övervakas av en ljudtekniker förklädd till hembiträde i chick svart-vit utstyrsel – blir till slut plågsam i sin monotona upprepning. Samtidigt är det just den kompromisslösa monotonin som imponerar, både att Bonnema och Dahl lyckas hålla samma tonläge i en och en halv timme och att monotonin så på pricken fångar parvardagens lika tråkiga som eftertraktade medelklassideal.

Men Ricky och Ronny är inte riktigt som alla andra (medelklass-)par och deras berättelse blir allt mer skruvad – för att inte säga urspårad – ju längre tiden går och slutar på det för operor inte helt ovanliga sättet, med ett gemensamt självmord. Det sker dock inte live utan i form av en tecknad film som också innehåller en vision av en fortsättning. Balladen om Ricky och Ronny, som hade premiär 2007, kan ses som en del av en nyorientering i operagenren där icke skolade röster och kroppar interagerar i ett koreograferat sammanhang.  

Su-En Butoh i Sprätt. Fotograf Gunnar Stening

Su-En Butoh i Sprätt. Fotograf Gunnar Stening

SU-EN Butoh Company: Sprätt – hönskabaré
SU-Ens nya verk Sprätt – hönskabaré (3/9 ZebraDans) är nog höstens största överraskning. Min första reaktion när hönorna drar loss är: Hur skall det här gå och jag ser mig om i den barntäta publiken. Sprätt, som har utannonserats som en föreställning för barn från 5 år skiljer sig rätt mycket från hur sådana föreställningar brukar vara. Men den fungerar och att barnen är med på noterna märks av deras högljudda protester när hönsmadammen Duniga Su (SU-EN) återställer ordningen efter ett kort uppror som fått fjädrarna att ryka.

Men Duniga Su är en gestalt som barnen är väl bekant med, väl förankrad som hon är i sagotraditionens elaka kvinnliga gestalter som med skruvad röst säger att de ääääälskar barn trots att undertexten säger motsatsen. Även om Sprätt ställer krav på publiken - och här finns en hel del som går barnen förbi – finns det tillräckligt mycket som de kan ta till sig och njuta av – ibland på ett litet skräckartat sätt, och det är ju något som barn gillar men som är sällsynt i föreställningar för barn. Dessutom är Sprätt en skickligt sammansatt och välbalanserad föreställning och man kan inte annat än beundra de fem skickliga unga dansarna som genom sin butoh teknik fångar hönornas rörelsespråk och ljud (som det kacklas!) utan att bli Disney eftersom de förmår skapa den oundvikliga distanseringen mellan djuriskt och människligt.

Jag hoppas verkligen att denna förställning också görs i en renodlad vuxenversion för den har många innebörder som går de unga barnen förbi men som fungerar på oss vuxna, inte minst Curly Sus tuppkuplett, baserad på japansk populärmusik och med den ynkligaste av tuppar som fokus.

Vindhäxors Fågel-Man-Nattström. Fotograf Lesley Leslie-Spinks

Vindhäxors Fågel-Man-Nattström. Fotograf Lesley Leslie-Spinks

Vindhäxor: Fågel – Man – Nattström
I Fågel – Man – Nattström (6/10 Spegelteatern) - som skulle kunna ses som ett förarbete till Vindhäxors stora höstföreställning Som Fåglar Färdas - låter Eva Lundqvist publiken möta en intimt finstämd danspoesi som får de fyra männen – Stephan Mensah, Love Källman, Dan Johansson och Fredrik Tigerklo – att sväva i rummet. Scenrummet klyvs på mitten av ett porträtt av en uggla som stirrar rakt mot publiken med kompromisslös blick. Även koreografin är kompromisslös och ligger därför närmare lyriken än koreografi vanligtvis gör. Man skulle kunna kalla Lundqvist för svensk dans främsta lyriker eftersom hennes koreografi har en eterisk kvalité som får mig att associera till samtida svensk poesi.

Det är en spännande föreställning, dels på grund av användningen av det kluvna scenrummet, mellan vilkas två delar dansarna skiftar och där den ena delen av scenrummet endast delvis är synlig för publiken i den andra delen av salongen. Men framförallt genom de fyra dansarnas tolkning av koreografin som de dansar med styrka och innerlighet. Och en kvalité som utan att på något sätt var efterliknande ändå fångar fågelns rörelse och karaktär. Trots sin anspråkslöshet är detta definitivt en föreställning med mer tyngd än de flesta.

Jan-Erik Wikström och Johanna Klint i Cicadaremix. Fotograf Alexander Kenney

Jan-Erik Wikström och Johanna Klint i Cicadaremix. Fotograf Alexander Kenney

Cristina Caprioli: Cicadaremix
Cristina Capriolis nya verk Cicadaremix (Hörsalen 13/9) är en sammansmältning av kvintetten Cicada som Caprioli skapade för Stockholm 59° North våren 2008 och en ny koreografi för tre kvinnliga dansare ur Capriolis eget CCAP som Caprioli arbetat med i ett flertal produktioner. Kevin Volans pianokonsert Cicada för två flyglar har bidragit med titel och influerat strukturen i verket.

Trots de olika influenserna är verket en väl sammansmält helhet där dansarna synliggörs genom koreografins distinkta form. Styrkan i föreställningen ligger också i blandningen av dansare, klassiska och moderna, men också att blanda dansare som har arbetat länge med Caprioli och dansare som är mer ovana vid hennes formspråk. På detta sätt ger Caprioli sin föreställning både ett djup och en fräschör samtidigt som hon fördjupar koreografin genom att använda dansarnas utstrålning och erfarenhet. Dock är det Marie Lindqvist som i den korta men laddade slutscenen blir föreställningen stora behållning, inte genom vad hon gör utan genom vad hon är – genom sin närvaro som är så stark att den öppnar perspektivet in i en annan dimension.  

Charlotte Engelkes i Forellen and Me. Fotograf Mats Bäcker

Charlotte Engelkes i Forellen and Me. Fotograf Mats Bäcker

Charlotte Engelkes: Forellen and me
I Forellen and me fortsätter Charlotte Engelkes (Lilla Scen, Dansens Hus 19/9) att utveckla sin speciella form av scenkonst, denna gång med fokus på Schubert. Elegant glider hon mellan de olika gestalterna i Schuberts sånger, ömsom är hon fiskaren på jakt efter forellen ömsom mjölnarhustrun, samtliga lika läckert skruvade och väl förankrade i nuet som dået. Det intressanta med Engelkes är att hon har ett distinkt koncept för sina sceniska berättelser som kan beskrivas som ett slags fragmentariskt collage. Och trots att hennes föreställningar har ungefär samma form som första gången jag såg henne, lyckas hon ändå förnya sig – och förkovra sig. I fösta delen av föreställningen är hon skickligare och mer glimrande än jag någonsin sett henne förut och även om den nivån inte håller verket ut är det ett uttryck för den kvalitet som gjort att La Engelkes är svensk performancekonst primadonna absoluta.   

Alexandra Campbell: The Scene
Serien A Special Evening for you (som ingår I Moderna Dansteaterns C/O projekt) inleddes av Alexandra Campbell som gjorde en remake av en TV show från Detroit – The Scene (MDT c/o Teater Scenario 20/9). Det intressanta är hur exakt hon – med hjälp av skickliga dansare från Cullbergbaletten – lyckas fånga känslan i detta sjuttiotalsprogram. Scenografin, bestående av en mängd maffiga ballonger bidrog också till att återuppväcka den sorglösa känsla som präglade denna tid.

Sanna Kekäläinen med Puna-Red-Rouge. Fotograf Petri Virtanen

Sanna Kekäläinen med Puna-Red-Rouge. Fotograf Petri Virtanen

Kekäläinen & Co: Puna-Red-Rouge
Ibland, men bara ytterst sällan, får man uppleva en föreställning som är så mättad på innehåll såväl ur en existentialistisk som konstnärlig aspekt att man hisnar. Puna-Red-Rouge (Lilla Scenen, Dansens Hus 26/9) av den finska dansens främsta företrädare, koreografen och dansaren Sanna Kekäläinen, är en sådan föreställning. Verket inleds av att Kekäläinen ger publiken vad man skulle kunna kalla en verbal introduktion, en berättelse om livets väsentligheter. Men det finns inte ett enkelt förhållande mellan berättelsen och det som därefter följer, en mix mellan dans och performance. Man kan till och med fråga sig om delarna verkligen har ett samband, eller om Kekäläinen lägger ut villospår. Hur det än är upplever jag att Kekäläinen genom berättelsen ger publiken något att binda upp sin tolkning av föreställningen på men att man om man vill kan välja att bortse från det vilket ger publiken både trygghet och frihet.

Det är inte vanligt att finna skickliga dansare bland performanceartister men Kekäläinen är en mycket skicklig dansare och det är genom de dansade avsnitten som föreställningen får tyngd och de är också föreställningens höjdpunkter.  

Alesander Ekmans installation i Moderna Museet. Fotograf Urban Jörén

Alesander Ekmans installation i Moderna Museet. Fotograf Urban Jörén

  
Alexander Ekman/Cullbergbaletten: Utställning på Moderna Museet
Cullbergbalettens egen födelsedagspresent till 50 års jubilerande Moderna museet var en tvådagars dansutställning (27/9 Moderna Museet) bestående av fem dansinstallationer av koreografen Alexander Ekman för dansare från Cullbergbaletten, förstärkta av elever från Balettakademien och Svenska Balettskolan. Eleverna genomförde en egen maratonutställning i den långa glaskorridor som löper utanför utställningssalarna.

Alexander Ekman har en skönt skruvad humor som dansarna tog fasta på, här kommer några exempel. När jag står och betraktar fyra dansare som befinner sig i glasmontrar blir jag medveten om att en av dansarna tar ögonkontakt med mig. Jag råkar göra en liten rörelse med min hand och dansaren gör likadant. Slump? Jag gör något annat och inser att dansaren härmar mig – och inte bara den dansaren utan samtliga fyra! Och en ljuvlig stund följer de med välvillig uppmärksamhet troget mina rörelser. En både lustfylld och lätt omskakande upplevelse av att vara sedd.

I ett rum utför några dansare ett slags social interaktion till fyrtiotalsmusik, plötsligt ger en av dansarna Alexander Ekman en diskret men distinkt blick och säger att det finns ETT starkt skäl för att de är här, vilket får både de som vet vem koreografen är – och Ekman själv – börja skratta. Men vackrast var en duett för två manliga dansare som ackompanjerades av Ekmans texter upplästa live. Duetten fick ett extra djup av vetskapen att man befinner sig i Moderna Museet vilket (ofrivilligt) medförde att man stimulerades att se nya existentiella innebörder i duetten och de övriga installationerna.

Lena Andrén
8 okt 2008


  • Kites1 GO
    Kites – Allt hänger på en tråd
    Allt hänger på en tråd, tro mig, jag ligger på en slätt, torr i munnen, andfådd, och du är här vid min sida, du skulle kunna gå härifrån, men det finns band som binder, allt är upp och ner och det fin...

  • Sibelius1
    The Ballet Sibelius at the Finnish National Ballet is a story – and a great love story of a composer
    Finnish National Ballet celebrates its centenary this year and the new commission, Sibelius , plays an important role. The significance of the composer and his works inspired Finnish choreographer, Jor...

  • RBS1
    Royal Ballet School Affiliate Training and Assessment Programme
    ‘The unique programme will drive forward the standard and accessibility of recreational dance training, providing an alternative to the current model of training offered by recreational dance organisa...

  • Helsinkigala1
    En efterlängtad öppning av Dansens hus i Helsingfors
    Finlands efterlängtade Dansens hus – Tanssin talo – har öppnat sina dörrar på ett magiskt datum 2.2.2022. Om ett hus för dansen hade dansfolket drömt om i årtionden, och nu var glädjen stor att detta ...

  • PDL22 1
    Årets Prix de Lausanne i Montreux med samtliga deltagare på plats
    Förra årets tävling tvingades hållas online på grund av pandemin. Med genomförda vaccinationer och covidpass gick lyckligtvis årets Prix av stapeln med deltagarna på plats. Covidpass var obligatoriskt...

  • Here not here 1
    Verket har många olika delar, med olika rörelsescheman, improvisationer, men det är vi dansare som sätter materialet.
    Det handlar om att gråta i solskenet och dansa i mörkret Det handlar om att vara Här Inte Här

  • Kungsbacka1
    Dans på högsta nivå
    Sommaren 2019 hölls en stor gala i Kungsbacka med klassisk balett. Det kan numera bara upplevas på Kungliga Operan, såvida inget utländskt danskompani av okänd kvalitet dyker upp. Äntligen är det dags...

  • Nurejevs Svansjön1
    Nurejevs Svansjön på Stockholmsoperan – en version aldrig tidigare spelad i Sverige
    Inför Kungliga Balettens premiär på Svansjön i koreografi av Rudolf Nurejev gästades Operans Balettklubb av iscensättaren Charles Jude och dansaren Calum Lowden.Charles Jude är före detta Etoile på Pa...

  • Lana Maxxa
    Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen
    Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där d...

  • Transit1
    Transit av Tero Saarinen – mångfasetterad visuell fest ­
    Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfor...

  • Bella figura
    Kylián, Ek and Forsythe at the Royal Swedish Ballet
    The Royal Opera House in Stockholm is thankfully back to capacity audiences and enjoying a popular programme of modern classics. Under director, Nicolas Le Riche, the company sees changes in the reper...

  • Daria Ivanova
    Ett nytt Mariane Orlando stipendium utdelat
    Operans Balettklubbs pris till årets dansare har genom enhälligt beslut tilldelats premiärdansaren vid Kungliga Baletten Daria Ivanova.

  • SAAGA 1
    Göteborgsoperan öppnar upp med dubbla världspremiärer
    GöteborgsOperan öppnade delvis i augusti och den 30 oktober var det dubbla världspremiärer utan begränsning på antalet besökare. Föreställningen Unfold med de två dansverken Continuim och SAABA skapad...

  • Linnar Looris
    Meet Linnar Looris Artistic Director of The Estonian National Opera
    Dansportalen has got an interview with Linnar Looris – Artistic Director since autumn 2019 for the The Estonian National Ballet.

  • Gala Korsaren
    Kungliga Operan rivstartar säsongen med balettgala.
    Äntligen, är vi många som säger. Den 17:e september slås portarna upp, dansen kan börja och det är inte vilken dans som helst. Ett unikt program med åtta verk, varav flera sällan sedda, utgör höstens ...

  • Nimrud
    Liselott Berg, om sina 42 år som fanbärare för dansen i Göteborg – hittills!
    Att det blev Göteborg var en slump. Men där blev hon kvar. 42 år senare brinner och jobbar hon lika engagerat för dansen på Sveriges framsida. Idag som biträdande och administrativ chef för GöteborgsO...

  • Swingle Stepping, Morgann Runacre-Temple, Year 11 students - 
    Whirling flying bodies with the Royal Ballet School
    Coordinating a performance for a ballet school of several hundred pupils to stringent Covid social distancing is a Herculean task but amazingly the Royal Ballet School pulled it off.

  • Vinnare Prix du Nord 2021
    Prix du Nord – ett viktigt steg för framtidens dansare
    Norra Europas största tävling för klassisk balett och modern dans lever vidare under ett nytt namn – Prix du Nord – och en ny inramning. Denna händelse är en lika viktig kulturinsats som lyckan är sto...

  • Sonatra1
    Joseph Sturdy about Sonatra: I was interested to look at the classical technique, to awaken it and enjoy it
    When Joseph Sturdy was asked to choreograph a work for the Royal Swedish Ballet, he accepted the challenge with alacrity.‘I admired how Nicolas [Le Riche, Artistic Director] was trying to keep his dan...

  • Dansmuseet
    Dansmuseets utställning om Ballets Suédois är förlängd
    Dansmuseets intendent Erik Mattsson har tillbringat många timmar i museets arkiv med att läsa dagböcker, gå igenom alla fotografier och vända på varenda papperslapp som kunde vara av intresse för den ...

  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil