Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Lena Andrén: Vinterkrönika


– Experiment, säkra kort och gästspel

Den roligaste händelsen i december var när den Göteborgska dansen öppnade ett Generalkonsulat i Stockholm. Ett stenkast från Operan i Gamla Stan ligger nu den Göteborgska dansens högborg i Stockholm. Och jag ser fram emot vad Göteborgarna skall göra framöver för att störa lugnet i den Stockholmska ankdammen.
A Special Night Just fot You. Foto Håkan Larsson

A Special Night Just fot You. Foto Håkan Larsson

Charlotta Öfverholm: A Special Night Just for YOU!
Med den fjärde och sista Special Night (13/12 Moderna Dansteatern c/o SITE) avslutar Charlotta Öfverholm Moderna Dansteaterns första care off år. Och hon gör det på ett magnifikt sätt med en grupp dansare av internationell klass, Seán Curran, Michael Blake, Jordi Cortes och Maurice Causey som bjöd på fräcka och berörande solon.

Med sig från tidigare föreställningar hade hon Tobias Hallgren, som hoppade in som allt från nakenmodell till musiker. På scenen fanns också en påminnelse om den kommande högtiden i form av Mamma Mia (Crusoe) med bebis, som måste vara Moderna Dansteaterns absolut yngsta deltagare någonsin.

Musikerna Lauri Antila och James Friedman charmade publiken med läckra covers och radarparet Lindy Larsson och Mara Oldenburg framförde några pärlor där Larsson bland annat uppträdde endast iklädd ett (stort) dragspel och ett hamaminspirerat nummer med läckra turkiska beats.

Och så sist men inte minst La Öfverholm själv som framträdde som sig själv, bland annat i ett utdrag från Kody Zivota, och som karaktären Gudrun, den svenska tantens främsta företrädare på dansscenen. Bättre än så här kunde inte spelåret 2008 ha avslutats!!

Som fåglar färdas – bråddjup.

Som fåglar färdas – bråddjup.

Vindhäxor: Som fåglar färdas – bråddjup
Att Vindhäxors nya verk Som fåglar färdas – bråddjup (13/11, Kilen, Kulturhuset, är ett lika vackert som egenartat verk är egentligen ingen överraskning. Kompaniets grundare Eva Lundqvist är en av svensk dans ledande koreografer och hon har under många år skapat verk av hög kvalitet.

Publiken lockas bort från vardagslivet in i föreställningens värld genom Jonas Lindgrens ljudfond som tillsammans med Brutus Östlings stora fågelporträtt skapar en känsla av vildmark – obestämdhet. För så tycks det mig ofta när fåglar färdas, som beslut som tas i det absoluta nu som är fågelns verklighet.

Sådan är också Eva Lundqvists koreografi, poetisk och oförutsägbar samtidigt som den är underkastad strikta begränsningar – likt fåglarnas värld. Men ur begränsningen uppstår skönheten, om man som Lundqvist förmår renodla till dess att endast det nödvändiga återstår.
Fyra manliga dansare, Stephan Mensah, Dan Johansson, Love Källman och Fredrik Tigerklo virvlar långsamt över scenen.

De stannar upp och vilar eftertänksamt i sin egen jämvikt innan de åter går in i en fas av dynamisk obalans som kulminerar i explosioner av energi – snabbt passerande. Långa, lätt böjda stänger skapar associationer till starka fågelvingar och förlänger rörelsen - uppåt. Stängerna står i kontrast till de tre till fyra meter långa tunga vässade störar som männen i inledningen av verket mödosamt drar in mot centrum av scenen.

Störarna kastar färgade skuggor över deras kroppar när ljusdesignern Tarja Ervasti målar med komplementfärger som föds i frånvaron av ljus. De låter störarna vila mot kropparna, arbetet för tankarna till fåglars bobyggande, störarna faller till marken, konstruktionen dras isär – förintas.

Det verkar hända något med dansare som arbetar med Lundqvist, oavsett om de är unga eller erfarna utvecklar de en sällsynt hängivenhet. En nödvändig egenskap, även hos så skickliga dansare som dessa fyra, eftersom koreografin kräver hängivenhet för att det skall vara möjligt uppnå den på en och samma gång raffinerade och okonstlade kvalité som utmärker Lundqvists verk.

To Be Straight with You. Fotograf Lisa french

To Be Straight with You. Fotograf Lisa french

DV8: To Be Straight with You
Den kontroversielle samhällsdissekerande engelske koreografen Lloyd Newson och hans kompani DV8 Physical Theatre var på ett av sina sällsynta besök på Dansens Hus. Den nya föreställningen To be Straight With You (20/11, Dansens Hus), är baserad på ett stort antal intervjuer på temat intolerans, homosexualitet, kultur och religion, ämnen lika aktuella i vilken del av världen man än befinner sig.

Lloyd Newson fick uppslaget till föreställningen när han och hans dåvarande pojkvän deltog i en Pridemarsch i ett av Londons invandrartäta förortsområden. Han upplevde det hat Pridedeltagarna fick motta från innevånarna som en reflektion av den intolerans dessa människor själva hade fått utstå i egenskap av invandrare. Det är denna komplexa bakgrund till förtryck och intolerans Newson vill synliggöra i föreställningen som är den senaste i en rad ifrågasättande dansföreställningar och filmer, som tog sin början med den brutalvackra Dead Dreams of Monochrome Men.

Det är en mycket vacker föreställning, för även om Newson inte tycker om att dans slentrianmässigt beskrivs som vacker har To Be Straight With You en lika paradoxal som intensiv skönhet. I varje rörelse, i varje ord, till och med i musiken och scenografin finns en allt överskuggande kompromisslös angelägenhet som inte går att förhålla sig oberörd gentemot. Det är i mötet – eller kanske snarare konfrontationen – med denna angelägenhet som upplevelsen av skönhet uppstår, en skönhet som är så intensiv att den nästan blir smärtsam.

Men sant är också att föreställningen tack vare denna angelägenhet balanserar på en knivsegg, det skulle mycket lätt ha kunnat bli plakatkonst och agitation. Den text som förmedlas från scenen är hämtad ur autentiska intervjuer och återges som monologer, på band eller av dansarna. Och det är upprörande och tragiska budskap som förmedlas.

Den enda orsaken till att det inte blir agitation är att Lloyd Newson är extremt skicklig i att använda sin form, den fysiska teatern. Och att han samarbetar med uttolkare som är lika skickliga på att dansa som att fysiskt och verbalt gestalta de karaktärer de går in och ut ur under de åttio minuter föreställningen varar. Därtill kommer en raffinerat enkel och effektiv scenografi och ljus- och ljuddesign som ger en suggestiv inramning till skeendet på scenen.

Utan jämförelse är To Be Straight With You en av de viktigaste föreställningarna man kan se just nu, då vi lever i en tid som räddhågset tolererar intoleransen – om den motiveras religiöst.     

SU-EN Butoh. Foto Fylkingen

SU-EN Butoh. Foto Fylkingen

SU-EN Butoh Company: In-Finity
(23/11, Fylkingen) Mot en videofond bestående av en filmsekvens från ett alienerat stadslandskap rör sig en kvinna, klädd i sober kontorselegans. Butohdansaren SU-EN rör sig framför duken med rörelser som relaterar till vardagslivet men som har en grund i butohn. Hon befinner sig i dialog med de nakna dansare som rör sig in och ut ur bilden.

De vitsminkade nakna kropparna vars huvuden är täckta av tunt vitt tyg befinner sig på en och samma gång i och utanför den verklighet kameran fångat in. På en och samma gång i dialog med och skilda från de människor som slumpmässigt fångas upp av kameran.

I ett slags oändlig loop, utan början och utan slut pågår skeendet. Hemkänslan i hemlösheten skapar associationer till japanska filmer och tydliggör SU-EN:s förankring i den japanska kulturen samtidigt som hennes val av Slussen, den mest alienerade av svenska stadsmiljöer, förankrar henne i det svenska samhället.

Petter Jacobsson och Tom Caley. Fotograf Miriam Jacobsson

Petter Jacobsson och Tom Caley. Fotograf Miriam Jacobsson

Scentrifug: Flux
Med Flux (25/11, Moderna Dansteatern c/o Färgfabriken) kan man säga att Petter Jacobsson och Tom Caley har gjort det igen. På nytt har de återuppfunnit sig själva samtidigt som de arbetat sig ett steg närmre mot en egen form. I inledningen ser publiken föreställningen genom en genomskinlig vägg av färgade plastrektanglar. En ironisk (?) kommentar till att Färgfabriken, denna färgens högkvarter, är en typiskt samtida vitmålad utställningslokal.

De två rör sig i ett slags distanserat samspel i vad som skulle kunna kallas en icke-koreografi, som samtidigt är hyperkoreograferad. I synnerhet vad gäller Jacobssons dans som mer tydligare än förut skärmat sig från de tekniker han tidigare arbetat i och är på väg att bli något genuint eget, sprunget ur hans kropp. Caley är ännu på väg mot en helt egen vokabulär, och det skall bli spännande att se vad det resulterar i när han når fram.

Att se två dansare som på en och samma gång är mycket nära varandra idémässigt men mycket olika varandra i stil är något sällsynt och mycket spännande. Förmodligen är det detta som skapar upplevelsen av att vara på en och samma gång en duett och två solon.

De använder också lokalen på ett intressant sätt och här finns en intressant icke-finish som passar väl ihop med koreografin som liksom gör motstånd mot det polerat avslutade (vilket ju de båda dansarna är väl förtrogna med genom sin yrkesbakgrund som dansare på hög nivå)

Det är tydligt att de vill vara som de skjortor, rutiga typiska traditionella amerikanska ”skogshuggarskjortor”, och de lyckas med det! På så sätt blir de också en kommentar till föreställningens ämne – flux – den förändring som är och som är ett resultat av livsflödet – samma men aldrig likadan.

Dansande björnar i skogen. Foto Stockhoms Kulturhus

Dansande björnar i skogen. Foto Stockhoms Kulturhus

Sanna Söderholm: De dansande björnarna dansar inte          
För två år sedan debuterade Sanna Söderholm som koreograf på Kilen i Kulturhuset med verket Filter, ett verk som hade en intressant egensinnighet. Och som väckte mersmak. Nu var frågan om det nya verket De dansande björnarna dansar inte (27/11, Kilen) skulle motsvara förväntningarna.
Den första tanke som dyker upp när jag ser De dansande björnarna dansar inte är Varför? Ett varför som följs av en lång rad varför tills föreställningen är slut och jag instämmer i programmets fråga: Varför har dessa människor samlats?

För att få ett svar läser jag mer i programmet där det hänvisas till Skuggutredningen (som utförligt dissekerats på Orionteatern i Stockholm och Atalante i Göteborg) och att verket är ett inlägg i den debatten. Och visst innehåller föreställningen en del kulturpolitiskt material men det känns lika omotiverat som den inledande uppläsningen från Wikipedia.

De enda tillfällen då föreställningen lyfter är när Söderholm låter sina björnar (förlåt, dansare) dansa. Det var hennes egensinniga koreografiska språk som gjorde Filter till en minnesvärd upplevelse och trots att det bara finns fragment av koreografi i det nya verket är det i koreografin Söderholm och dansarna möts och verket får energi. Även när dansarna inte rör sig –  när Daniel Andersson står stilla och tyst i sin björndräkt, lyckas han skapa en spänning som fångar uppmärksamheten.

… jag hade hellre tillbringat en timme med att betrakta den laddade stillheten hos den icke dansande björnen än den plakatkonst som fyller större delen av den timme föreställningen varar.

Det är vi som är hemguften med gruppen Klungan.

Det är vi som är hemguften med gruppen Klungan.

Klungan / Birgitta Egerbladh: Det är vi som är hemgiften
(29/11, Södra Teatern) Att Birgitta Egerbladh (regi & koreografi) och de fyra herrarna i gruppen Klungan – Carl Englen, Mattias Fransson, Olof Wretling och Sven Björklund – (text & framförande) har inspirerat varandra är tydligt för Det är vi som är hemgiften är något av det roligaste jag sett på länge.

Scenen vars enda utsmyckning är en transparent fond i plast som genom ljussättningen, av Mikael Tannemyr, fås att skifta från ogenomtränglig svart till skimrande guld, pryds av en typisk svensk veranda. På denna veranda sitter fyra män i helskägg, de dricker kaffe och filosoferar på diverse olika dialekter från Skåneslätten till Tornedalen.

De har en tilltalande lågmäldhet som får komiken att framstå än tydligare – som när en av herrarna gör en verbal dragshow genom att höja tonläget och bli kvinna +60, en kvinna som löst problemet hemmavarande pensionerad rörelsehindrad make på ett originellt men effektivt sätt.

Men herrarna är inte bara bra på röst, de har ett spännande fysisk uttryck (tänk John Cleese) som Egerbladh gör det bästa och mesta av. Tillsammans blir Egerbladh och Klungan det närmaste man kan komma en svensk version av Monty Python  

Amour Acide & Noix. Foto Daniel Léveillé Co.

Amour Acide & Noix. Foto Daniel Léveillé Co.

Daniel Léveillé danse: Amoure Acide & Noix
Det tar en stund innan jag har bestämt mig för hur jag skall förhålla mig till Daniel Léveillés Amoure Acide & Noix (3/12, Dansens Hus). Det beror inte i sig på att de fyra dansarna, tre män och en kvinna, är nakna eller på koreografin, utan snarare på att jag inte helt kan bestämma mig för om nakenheten är nödvändig eller bara ett trick.

Jag tror egentligen inte att verket skulle ha förlorat något på att framföras med hudfärgade tights eller något som inte syns, bara täcker. Tvärtom tror jag att föreställningen hade vunnit på det eftersom fokus då hade lagts helt på samspelet koreografi – musik.

Allt eftersom tiden går upplever jag att det i kraschen mellan Vivaldis finstämda musik och Léveillés brutalt avskalade koreografi som verkar ha slipat av rörelsen ner till det absolut nödvändiga (ungefär som ett halvbyggt hus som endast har bärande väggar).

Det är som om koreografin frigör den underliggande – osynliga – brutaliteten i musiken, eller som om musikens dolda undertoner framträder i koreografin. Det är mycket spännande och något att fortsätta att fundera på.

Cirkus Cirkör med Inside Out. Medverkande på bilden: Siri Hamari, Mirja Jauhiainen, Andreas Falk och Fefe Deijfen. Fotograf Mats Bäcker

Cirkus Cirkör med Inside Out. Medverkande på bilden: Siri Hamari, Mirja Jauhiainen, Andreas Falk och Fefe Deijfen. Fotograf Mats Bäcker

Cirkus Cirkör featuring Iryas Playground: Inside Out
Inside out (11/12, Dansens Hus) är Cirkus Cirkörs nya föreställning och även om den inte når upp till samma nivå som Den lilla sjöjungfrun är den ett av kompaniets bättre verk. Det är en charmerande föreställning som i sina bättre stunder präglas av ett vilsamt vemod.

Den har också en lysande stjärna Julia P, tolkad av Siri Hamari, som blir föreställningens själ. Julia P är helt lysande, en liten, liten, urgammal cirkusartist/ballerina helt klädd i skiraste tyll och tåskor, som envetet dyker upp under föreställningen, ofta på tå och alltid i fokus.

Trots sin litenhet dominerar hon scenen och salongen, hon når ut och kommunicerar, obestämt exakt vad, sitt budskap och sin livsglädje genom hela föreställningen. En föreställning som handlar om – ja vad handlar den om, kanske om hjärtat, som spelar (bokstavligt talat) en stor roll, kanske om döden.

Julia P dör tidigt i föreställningen, men det hindrar inte henne från att vara febrilt aktiv. För min del skulle gärna Julia P kunna få ett förlängt liv till nästa föreställning eftersom det känns som allt inte är sagt om denna magiska gestalt.   

Typography Now. Fotograf Andreas Karperyd

Typography Now. Fotograf Andreas Karperyd

Staffan Eek & Andreas Karperyd: Typography Now
Staffan Eek presenterar ett magnifikt solo, Typography Now, (12/12, WELD/Shoes off). Verket har tillkommit som ett residens på WELD och Eek & Karperyd har även gett ut en bok om föreställningen.

Eks koreografiska språk är, som alltid, avskalat minimalistiskt och varje rörelse är lika tydlig som tryckta svarta bokstäver mot ett vitt papper och lika utarbetade som det mest stiliserade typsnittet i datorns ordbehandlingsprogram. Men det har en ny inträngande mänsklig kvalitet, som kommunicerar en mänsklig dimension som överflyglar leken med typsnittet, och som i min mening är det centrala i dansen.

Ek rör sig inne i och omsluten av ett videokonstverk skapat av den grafiska designern Andreas Karperyd. Grafiken på väggarna och kroppen på golvet bildar en pulserande, spänningsladdad helhet. Det är ett mycket vackert, mycket moget verk som jag verkligen hoppas att fler får tillfälle att se.

Ingrid Cogne & Julien Ochala: forskning
I forskning delade Ingrid Cogne scen med Julien Ochala, en forskare vid Karolinska Institutet (12/12, WELD/Shoes off). Medan Cogne agerade vakt och hade absolut kontroll på publiken och såg – genom isande blickar – till att den behöll sin koncentration ägnade sig Ochala åt att berätta om sitt forskningsområde.

Med hjälp av enkla men distinkta gester berättade han om ett slags nedbrytning av protein i kroppens muskler. Nedbrytningen förorsakar kroppens undergång eftersom den leder till att vitala organ upphör att fungera. Oväntat tog Ochala verkligheten in på scenen och hans ord fick en nästan smärtsam kroppslig genklang i min – och andras – kroppar.

Det var mycket imponerande, intressant - och skrämmande.

Ingrid Cogné: Poudré(e) la suite
Samma kväll i ett rum på WELD utvecklade Ingrid Cogne sin mjölperformance Poudré(e) 11 från WELD tidigare i år. Denna gång fick publiken, en och en, skapa och genomföra sin egen performance bakom en stäng dörr – det var mjöligt, kul och avslappnande.  

Kajsa Sandström & David Bergé: I need a witness to perform
Kajsa Sandströms & David Bergés performance, I need a witness to perform (12/12, WELD/Shoes off) är en soloföreställning där Sandström förekommer dels live, dels i en video.

Den närvarande kroppen verkar inspireras av och ibland härma den inspelade kroppen på ett tankeväckande sätt. Jag noterar att min blick – som vanligt - dras till videon. Men när ett stycke klassisk musik spelas upp i högtalarna och Sandström utför en koreografisk sekvens som relaterar till musiken fångar den levande kroppens rörelser mig.

I denna korta sekvens ser jag vilken spännande dansare Sandström är och jag känner lite hädiskt att jag nog hellre skulle vilja se mer av detta än av det samtida experimentet.

Lena Andrén
30 dec 2008


  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

  • Ekman Operan sep 2020
    Det var som om man blev ännu mer passionerad av att vara dansare bara för att man inte kunde ge föreställningar
    Dansportalen träffade dansarna Hampus Gauffin och Gabriel Barrenengoa vid Kungliga Baletten i ett samtal om pandemins konsekvenser och om det nya programmet på Operan av koreografen Alexander Ekman.De...

  • Agneta S
    Agneta Stjernlöf-Valcu: Du ska förmedla dansnotationen till dansare så att det blir en föreställning.
    Dansnotationens syfte är inte bara att bevara något som passerat utan först och främst att ge möjlighet till återskapande. En videofilmning är alltid en tolkning av ett koreografiskt verk.Oavsett om a...

  • COW1
    Nationaloperans säsongöppning med en mycket fräsch COW av Alexander Ekman.
    Höstens första danspremiär vid Nationaloperan i Helsingfors hälsades mycket välkommen av premiärpubliken på lördag kväll. Alexander Ekmans COW visade sig vara den energiska laddning som behövs just nu...

  • SHIFT I CACTI
    Höststart på Kungliga Operan – urpremiär av Alexander Ekman
    Den 26 september slår Kungliga Operan åter upp dörrarna för en ny säsong med två premiärer, först ut är Alexander Ekmans SHIFT | CACTI. Därmed flyttas säsongsstarten fram vilket innebär att premiären ...

  • Oscar Salomonsson
    Oscar Salomonsson, premiärdansare – Det udda och uttrycksfullas mästare
    Oscar är utbildad vid Kungliga Svenska Balettskolan och anställdes vid baletten 1997. Mellan 2004 och 2007 dansade han i Madrid, Spanien.Han återvände till Stockholm och fick utmärkelsen Årets dansare...

  • SigridYAGP
    Om finalen som ställdes in och Sigrids drivkraft, engagemang och hårda arbete
    Sigrid Åberg är 13 år och går Alhanko Academy of Ballet i Stockholm. I höstas var hon i Cattolica, Italien och tävlade i Youth American Grand Prix.I vår skulle hon egentligen åkt till New York för att...

  • LesBalletSuedois
    There is no lack of creativity in the house. We just work in different ways.”
    Nicolas Le Riche – Ballet director of Royal Swedish Ballet – gives Dansportalen an update on the current situation of the company and informs about the plans for the future.Upon arrival of Covid-19 Ro...

  • Paul Marque Le Louvre
    Scènes de la vie confinée de Paul Marque
    A Paris, le confinement règne depuis le mois de mars. Pour les Français il est interdit de passer plus d’une heure dehors ou s'éloigner au-delà d’un kilomètre de sa maison, sinon on écope d’une amende...

  • Paul Marque Louvre
    Meet Paul Marque and a Soloist Dancers Life Today in Paris
    In Paris, social distancing rules have been in place since March. French people are forbidden to spend more than an hour outside or travelling more than one kilometre from their home. If they do eithe...

  • Carmen Helsinki
    En magisk föreställning av Carmen
    En helaftonsbalett i tre akter till musik av Georges Bizet hade premiär på Nationaloperan i Helsingfors i vår. Produktionen var norsk och koreografen var denna gång Liam Scarlett.Alla föreställningar ...

  • GöteborgsOperan
    Vad händer på våra operahus när världen stängs ner på grund av Covid-19? Katrín Hall, GöteborgsOperans Danskompanis konstnärliga chef om situationen i Göteborg
    Dansportalen har talat med Göteborgsoperans Danskompanis konstnärliga chef, Katrín Hall. Hon berättar att man i dessa dagar får använda all sin kreativitet för att hitta och nå publiken och att vara f...

  • Beyond GO mars 2020
    "Allt som man gör i en uppsättning, vare sig det är teater, dans eller något annat rör det sig om en relation med åskådarna"
    GöteborgsOperans Danskompani backar inte för utmaningar. Efter Sidi Larbi Cherkaouis ”Icon”, med 3,5 ton lera på scenen, och Damien Jalets ”Skid”, där golvet hade en lutning på 34˚, tar de sig nu an ä...

  • Balettpedagogtävlingen
    Många talanger i den nationella balettävlingen
    Den nationella balettävlingen hålls vartannat år av Balettpedagogernas förening i Helsingfors . Den alternerar med tävlingen Ung energi som också anordnas av föreningen. Skolornas intresse stort och ko...

  • Kuckel Foto Mats Bäcker
    Alexander Ekman, highly topical choreographer
    Well renowned choreographer Alexander Ekman , 36, has a voluminous luggage of successes in his baggage. When you open the case, they fly out of it. Eskapist which opened in the spring 2019 at the Stock...

  • Mats Eks "överbord", en del av dansprogrammet Kylián/Ek/Naharin med Kungliga Baletten. På bilden: Dmitry Zagrebinoch Daria Ivanova. Foto: Carl Thorborg
    I det vardagliga livet finns inga rörelser som ser ut som de Mats Ek skapar, men i rätt sammanhang, som på scenen ser det helt naturligt ut.
    Tre av världens främsta koreografer Jiří Kylián, Mats Ek och Ohad Naharin – för första gången tillsammans på Kungliga Operan – varav Mats Eks överbord (Woman with water) är en urpremiär.I en danssal h...

  • MarcoMasiariPDL2020
    I think it’s great to show contrasting sides of youth at Prix de Lausanne, to compete with different ways of dancing and the creative process
    Created in 1973 the Prix de Lausanne is an annual international competition for young dancers age 15-18. Its goal is to discover, promote and support the finest talents. More than 70 of the world's mo...

  • aska 2 Oskar
    Jag hade ingen aning om vad dansyrket var – trodde att det var ett ”gig” på Melodifestivalen
    Henrietta Wallberg, Oskar Landström och Philip Berlin är alla utbildade vid Kungliga Svenska Balettskolans gymnasielinje i modern nutida dans.Tre dansare som efter avslutad utbildning varit verksamma ...

  • Mattheus Bäckström 1
    In the school your main focus is on the training. In the company your focus is on what you are doing on stage.
    Mattheus Bäckström started his ballet training at the Swedish National Ballet School in Gothenburg in 2011. Now on the brink of launching his professional career, he talks to Dansportalen about life a...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil