Dansportalen

Artiklar från 2008 – till idag

Artiklar från 2008 – till idag

Salla Eerola och ensemblen i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Salla Eerola och ensemblen i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Helsingfors: Förlorad symfoni – en tredelad danskväll

Jag lyssnar till minimalistisk musik av Philip Glass – närmare sagt till hans The Light (1987) samt Heroes Symphony ( 1996), spelade av Bournemouth Symphony Orchestra,  och når en viss stämning. Jag skall förflytta mig till dansens värld, minnas hur rörelsespråket i ett eller några verk till Glass musik en gång tidigare såg ut på scenen.

Men - här är det dock inte frågan om Glass musik. Enstaka dansare och grupper glider framåt för mina ögon. Det är dock inte dessa  dansare och samma koreografi jag nu skall komma ihåg, men vissa paralleller finns att dra från dem till iscensättningen av Uwe Scholz verk till musik av Ludwig van Beethovens sjunde symfoni, vilket haft sin urpremiär 1993 – då dansat av Leipzigbaletten.

Maki Kirjonen, Wilfried Jacobs, Eun-Ji Ha och Eemu Äikiö i Förlorad tablå. Fotograf Sakari Viika

Maki Kirjonen, Wilfried Jacobs, Eun-Ji Ha och Eemu Äikiö i Förlorad tablå. Fotograf Sakari Viika

Dansarna klädda i vita åtsittande dräkter och trikåer i båda dessa verk: I balett är den vita färgen vanlig, sedan de stora vita baletternas tid. Och fortfarande: Vit färg och trikåer tillåter åskådaren att koncentrera sig på rörelsespråket på ett annat sätt än kanske någon annan lösning i kostymeringen. Och så kommer vi till det faktum att den här baletten delvis är väldigt krävande för dansarna. Över hälften av baletten är med, varav elva är solister, om en indelning i solister och kårdansare överhuvudtaget kan göras i denna koreografi. Grupperingar visar ibland kårdansarna separat eller i mindre grupper, och här syns det i vissa fall tydligt hur kunnandet hos vissa dansare blivit bättre.

Nationalbaletten har haft en ny chef under en termins tid nu. Kenneth Greve i sin tur har fått bekanta sig närmare med omständigheterna för chefsrollen i ett nordiskt land. Det finns skillnader mellan Norden och den övriga världen; kulturerna på olika håll i världen är ofta helt enkelt olika. På Nationaloperan är det inte bara på balettens område som chefsbyte förorsakat viss turbulens; också på sångarnas sida har chefen, efter mycken debatt och kritik, varit tvungen att tänka om sin personalpolitik. Om det önskas att kunniga konstnärer stannar kvar i huset måste den konstnärliga personalen försäkras om – så gott det går – att dess talanger utnyttjas också när de nått en ålder då karriären inte vanligtvis längre kan byggas på annan ort och annan marknad.

Tillbaka till scenen med dansarna; till de vita, till de svartklädda i Förlorad tablå – samma balett som stockholmspubliken nyligen fått se på Operan – och till varelserna med glitter från rymden – och kanske från Texas – Kvarnström i sin koreografi låter oss själva avgöra var hans gestalter hör hemma.

Den här balettkvällen har tydligt delat åsikterna, såväl hos kritiken som hos publiken. Man uppskattar å ena sidan Kvarnströms starka perpetuum mobile, hans verk med ett kontinuerligt rörelsespråk, å andra sidan den klassiska balettens svåra steg, kroppens hållning, strävan att komma upp, att lämna golvet och vistas i luften, att kunna hoppa ännu högre och att visa sig vara viktlös. Själv tycker jag att allt detta behövs, och att all publik kan få sitt lystmäte.

Mai Komori och Jani Talo i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Mai Komori och Jani Talo i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Förlorad tablå
Kvällen på Nationaloperan inleddes med Förlorad tablå – en modern balett i rokokons anda, i en raljant stil och med glimten i ögat, en beskrivning man kan läsa om verket i operatidningen (Oopperasanomat). Verket hade sin urpremiär på Kungliga Operan i Stockholm 2007.  Scenerna vid operahusen  i Helsingfors och i Stockholm avviker från varandra;  i Helsingfors tämligen nya operahus (1993) är scenen större och bredare. Golvet sluttar inte mot publiken som i Stockholm. Då samma balett dansas på två olika scener ser man också vissa skillnader:  Dansarna här fick ställvis faktiskt springa ordentligt för att hinna till sina platser.

Själv fick jag tillfälle att intervjua koreografen Christian Spuck, som annars inte tyckte sig se någon skillnad då han jämförde dansarna i dessa två städer.  Och han – som rest världen runt och jobbat på flera håll – ansåg det vara bra för Nationalbaletten att öva in ett sådant här verk, och att uppträda i det. Själv är Spuck fastanställd koreograf vid Stuttgartbaletten. Jag talade med honom innan jag sett föreställningen i Helsingfors – och då hade jag bakom mig två sedda föreställningar i Stockholm – den senare av dessa två i ett färskt minne från januari.

Detta medförde att jag var ganska spänd inför det kommande, och tyckte mig faktiskt se vissa skillnader utöver dem jag nämnt. Detta är spännande – man vet inte exakt vad det är, men det bara syns på scenen eller man har en känsla som spökar i bakhuvudet av att något är annorlunda. Detta något måste ligga i andan hos en teater, och kanske då också i det faktum att en dansares personlighet alltid är synlig och kommer över orkesterdiket fram till publiken – en egenskap med vilken personen i fråga kommunicerar med åskådarna under föreställningen. Enligt Christian Spuck var koreografin densamma både i Stockholm och i Helsingfors, men han berättar att han dock gjort vissa preciseringar och några omplaceringar för dansarna.  

Föreställningens första verk var stiligt – liksom vid Kungliga Operan – och dansarna de gjorde väl ifrån sig. Koreografin kräver stark klassisk skolning, eftersom grunden för den är balett. Vissa kantiga rörelseelement, speciellt för armarna, kryddar scenerna. Figurerna är otraditionellt klädda; damerna bär långbyxor och tutu samtidigt, eller leggings och plisserad kjol och kavaj, och ibland kragar – männen har livré och frack med långbyxor – och diverse trevliga tillägg av kostymdesignern Emma Ryott, som även designat kostymerna  i Stockholm.

Kare KLänsivuori och Anna Sariola i Hohto/Shine. Fotograf Sakari Viika

Kare KLänsivuori och Anna Sariola i Hohto/Shine. Fotograf Sakari Viika

Symfonisk balett
Dansforskaren Tiina Suhonen diskuterar i sin presentation koreografier gjorda till symfonisk musik. Hon påpekar att musiken, som är bekant för en del av åskådarna, fint binder samman rörelsespråket i koreografin. Spuck har nämligen haft tanken att när det på scenen visas flera händelser samtidigt – vilket är vanligt i moderna baletter – medför det att åskådaren inte alltid hinner smälta allt det hon ser.  Men musiken går framåt – i det här fallet denna symfoni av Mendelssohn, även kallad den italienska – och det kontroversiella hos det koreografiska språket och musiken skakar hand med varandra. Tavlan lever sitt liv – och i början och i slutet av baletten visas en stillastående bild. Effektivt, vackert och njutbart.
Antti Keinänen, Frans Valkama och Samuli Poutanen i Hohto/Shinto. Fotograf Sakari Viika

Antti Keinänen, Frans Valkama och Samuli Poutanen i Hohto/Shinto. Fotograf Sakari Viika

Hohto/Shine
Kenneth Kvarnström hade inte mycket tid att öva dansarna för sitt verk, därför valde han att göra Shine tredelad. Basen är en koreografi från 2003 där tre dansare – då klädda i svart och nu närmast i pärlgrått – rör sig; de låter kropparna falla i varandras armar och separerar igen, i ett flöde utan pauser. Kärnan i baletten var färdig, och omkring den konstruerades två scener för ytterligare två respektive tre dansare.

Då dansen börjar tänker kanske många att vi nu rör oss någonstans borta i rymd-världen. Eller inte precis i nuet, eller i det vardagliga.  Del två visar oss en dam och två herrar – och här är det tydligt frågan om mänskliga relationer. Om den tredje och sista scenen vet man inte längre vad man ska tänka; är det frågan om tre cowboys eller vilka är varelserna som har voluminösa tyllbyxor – för att inte skada sig vid eventuella fall?

Jo – underhållande är det – någon skrattar i publiken vid synen av varelserna, men blir sedan tyst och följer männens dans – de behärskar sitt dansanta språk och byxornas roll verkar inte mer vara så viktig – och blir inte så klar heller. ”I min dans strävar man mot golvet, tvärtemot hur det är i balettkonsten som visar eteriska damer”, förklarar koreografen Kvarnström.

Han är van att ha starka dansare i sina verk, och har plockat ut individer med uttrycksförmåga även bland Nationalbalettens konstnärer.  De som medverkar är en mycket mångsidig Jaakko Eerola – som dansar första delen med en bestämd Linda Haakana – en stilig upptakt. I mellersta delen dansar Anna Sariola med sina två partners – erfarne Kare Länsivuori, och Jouka Valkama, ofta sedd i moderna verk – och känd även för sina koreografier vid balettens workshops. Sista delen dansas av skickliga män – dom med byxorna:  Antti Keinänen, Samuli Poutanen och Frans Valkama.

Salla Eerola och Nicholas Ziegler i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Salla Eerola och Nicholas Ziegler i Sjunde symfonin. Fotograf Sakari Viika

Sjunde symfonin
Den delen av kvällen där dansarna hade det jobbigast – om man så vill tänka, var den neoklassiska baletten Sjunde symfonin av framlidne Uwe Scholz, iscensatt av Tatjana Tierbach, som visades sist. Många solister var desamma som i Tablån, och i båda gjorde t.ex. den stilige Wilfried Jacobs  och den snabbe Guillem Brull Bower mycket bra ifrån sig. Tillsammans med den sistnämnde, vid samma soli, syntes ett nytt löfte: Nikolas Koskivirta, som tävlat framgångsrikt i Stora Daldansen i Mora (tredje plats i juniorklassen 2007).  

Av de fina damprestationerna kan även nämnas t.ex. Maki Kirjonens, Eun-Ji Has, Petia Ilievas och Mai Komoris solistiska inslag. Baletten till Beethovens sjunde symfoni har något av samma anda som Landers Etyderna. Samtidigt på scenen rör sig som mest 43 damer och herrar. Där firar också balettekniken och dansarnas skicklighet, men även dansglädjen, triumfer.

Musiken är inspirerande, och jag själv har alltid tyckt att symfonisk musik passar väldigt bra att dansas. Vissa akrobatiska inslag samt en rad samtidiga fouettéer låter publiken hålla andan. Och man andas i takt med hela verket då olika scener avlöser varandra. Hela balettkåren lyckas bra i detta neoklassiska verk.

Premiär på Finska Nationaloperan i Helsingfors 2009-02-28
Förlorad tablå av Christian Spuck – musik Felix Mendelssohn-Bartholdy:  Symfoni nr. 4 A-dur, op. 90
Hohto/Shine, urpremiär  av Kenneth Kvarnström – musik William Lawes, Mika Vainio, Ludde Hagberg – inspelning
Sjunde symfonin av Uwe Scholz – musik Ludwig van Beethoven: Symfoni i A-dur op. 92.

Anita Jokela
11 april 2009


  • RBS1
    Royal Ballet School Affiliate Training and Assessment Programme
    ‘The unique programme will drive forward the standard and accessibility of recreational dance training, providing an alternative to the current model of training offered by recreational dance organisa...

  • Helsinkigala1
    En efterlängtad öppning av Dansens hus i Helsingfors
    Finlands efterlängtade Dansens hus – Tanssin talo – har öppnat sina dörrar på ett magiskt datum 2.2.2022. Om ett hus för dansen hade dansfolket drömt om i årtionden, och nu var glädjen stor att detta ...

  • PDL22 1
    Årets Prix de Lausanne i Montreux med samtliga deltagare på plats
    Förra årets tävling tvingades hållas online på grund av pandemin. Med genomförda vaccinationer och covidpass gick lyckligtvis årets Prix av stapeln med deltagarna på plats. Covidpass var obligatoriskt...

  • Here not here 1
    Verket har många olika delar, med olika rörelsescheman, improvisationer, men det är vi dansare som sätter materialet.
    Det handlar om att gråta i solskenet och dansa i mörkret Det handlar om att vara Här Inte Här

  • Kungsbacka1
    Dans på högsta nivå
    Sommaren 2019 hölls en stor gala i Kungsbacka med klassisk balett. Det kan numera bara upplevas på Kungliga Operan, såvida inget utländskt danskompani av okänd kvalitet dyker upp. Äntligen är det dags...

  • Nurejevs Svansjön1
    Nurejevs Svansjön på Stockholmsoperan – en version aldrig tidigare spelad i Sverige
    Inför Kungliga Balettens premiär på Svansjön i koreografi av Rudolf Nurejev gästades Operans Balettklubb av iscensättaren Charles Jude och dansaren Calum Lowden.Charles Jude är före detta Etoile på Pa...

  • Lana Maxxa
    Till julen gör de sina första huvudroller i Nötknäpparen
    Att få dansa huvudrollen i en helaftonsbalett är drömmen för de flesta dansare. Men få förunnat. På Svenska Balettskolan i Göteborg har eleverna en helt egen uppsättning av baletten Nötknäpparen där d...

  • Transit1
    Transit av Tero Saarinen – mångfasetterad visuell fest ­
    Tero Saarinen Company presenterade sig i Saarinens nyaste koreografi Transit med en större mängd dansare än vad vanligt är i hans verk. Det hade beställts av Skånes dansteater och sågs nu i Helsingfor...

  • Bella figura
    Kylián, Ek and Forsythe at the Royal Swedish Ballet
    The Royal Opera House in Stockholm is thankfully back to capacity audiences and enjoying a popular programme of modern classics. Under director, Nicolas Le Riche, the company sees changes in the reper...

  • Daria Ivanova
    Ett nytt Mariane Orlando stipendium utdelat
    Operans Balettklubbs pris till årets dansare har genom enhälligt beslut tilldelats premiärdansaren vid Kungliga Baletten Daria Ivanova.

  • SAAGA 1
    Göteborgsoperan öppnar upp med dubbla världspremiärer
    GöteborgsOperan öppnade delvis i augusti och den 30 oktober var det dubbla världspremiärer utan begränsning på antalet besökare. Föreställningen Unfold med de två dansverken Continuim och SAABA skapad...

  • Linnar Looris
    Meet Linnar Looris Artistic Director of The Estonian National Opera
    Dansportalen has got an interview with Linnar Looris – Artistic Director since autumn 2019 for the The Estonian National Ballet.

  • Gala Korsaren
    Kungliga Operan rivstartar säsongen med balettgala.
    Äntligen, är vi många som säger. Den 17:e september slås portarna upp, dansen kan börja och det är inte vilken dans som helst. Ett unikt program med åtta verk, varav flera sällan sedda, utgör höstens ...

  • Nimrud
    Liselott Berg, om sina 42 år som fanbärare för dansen i Göteborg – hittills!
    Att det blev Göteborg var en slump. Men där blev hon kvar. 42 år senare brinner och jobbar hon lika engagerat för dansen på Sveriges framsida. Idag som biträdande och administrativ chef för GöteborgsO...

  • Swingle Stepping, Morgann Runacre-Temple, Year 11 students - 
    Whirling flying bodies with the Royal Ballet School
    Coordinating a performance for a ballet school of several hundred pupils to stringent Covid social distancing is a Herculean task but amazingly the Royal Ballet School pulled it off.

  • Vinnare Prix du Nord 2021
    Prix du Nord – ett viktigt steg för framtidens dansare
    Norra Europas största tävling för klassisk balett och modern dans lever vidare under ett nytt namn – Prix du Nord – och en ny inramning. Denna händelse är en lika viktig kulturinsats som lyckan är sto...

  • Sonatra1
    Joseph Sturdy about Sonatra: I was interested to look at the classical technique, to awaken it and enjoy it
    When Joseph Sturdy was asked to choreograph a work for the Royal Swedish Ballet, he accepted the challenge with alacrity.‘I admired how Nicolas [Le Riche, Artistic Director] was trying to keep his dan...

  • Dansmuseet
    Dansmuseets utställning om Ballets Suédois är förlängd
    Dansmuseets intendent Erik Mattsson har tillbringat många timmar i museets arkiv med att läsa dagböcker, gå igenom alla fotografier och vända på varenda papperslapp som kunde vara av intresse för den ...

  • Pär Isberg
    Pär Isbergs magiska låda, musiken och teatern
    Dansportalen gläntar på ridån för Pär Isberg, premiärdansare och koreograf med gedigen meritlista. Utbildad vid Operans balettelevskola, senare Kungliga Svenska Balettskolan. I dansen såg han en frihe...

  • pure_coincidence_c_admill_kuyler
    Young dancers impress in new choreography: Junior Ballett Zürich in Impulse
    Junior Ballett Zürich , founded in 2001 is now an established adjunct to the main company appearing regularly in major productions and with many of the young dancers joining the company ranks.The lives...

  • tag_tueren_2015©zenna_web_D33B0866
     »I think the Prix de Lausanne gives a great opportunity for young dancers to get into the international dance field«
    In Montreux I met with Jason Beechey director of the Palucca University of Dance Dresden, one of the prestigious schools that are associated with the Prix. Jason has also been a member of the Artistic...

  • Samira Bethke Kitri PDL21
    Prix de Lausanne 2021 blev en annorlunda tävling
    På grund av den pågående pandemin hölls tävlingen i år digitalt. De nio jury medlemmarna som bedömde dansarna var samlade i Lausanne där de såg de tävlandes bidrag på storbildsvideo. Clairemarie Osta ...

  • Törnrosa Aurora 
    I pandemins spår – kommer dansare, sångare med flera tvingas byta yrke? Dansportalen undersöker
    I en artikel i DN den 17 november säger Birgitta Svendén, chef för Kungliga Operan i Stockholm: ”fler och fler lämnar sina yrken och söker nytt jobb. Vi ser redan nu ett kompetenstapp och om vi inte k...

  • Auguste Marmus
    Auguste Marmus förverkligar sin dröm i St Petersburg
    Uppvuxen i Majorna i Göteborg och tidigare elev vid Svenska Balettskolan i Göteborg gör Auguste Marmus just nu sitt APL-år vid Vaganova-skolan i St Petersburg. Att han getts denna möjlighet handlar om...

  • God Jul & Gott Nytt År 🎄 Merry Christmas & Happy New Year
    A Holiday Greeting from Dansportalen!

  • Jekyll & Hyde
    Världspremiären av baletten Dr. Jekyll and Mr. Hyde vid Nationalbaletten med glänsande manlig energi och dans
    Höstens andra balettpremiär i Operahuset i Helsingfors hann ha sin premiär och dansas av alla tre rollbesättningarna före dörrarna åter stängdes på grund av pandemin. Tre föreställningar skulle ha åte...

  • Laura Persson SVB
    Kulturstipendium till ung talang vid Svenska Balettskolan
    Laura Persson, 15 år, har tilldelats ett stipendium ur Västsvenska Kulturfonden. Stipendiet skulle hon få mottaga vid en festlig ceremoni den 28 november.

  • Transit SDT Carl Thorborg
    Nya verket Transit är en ursinnigt utförd ritual, en kamp för överlevnad och förändring
    Jag fick tillfälle att se premiären av Skånes Dansteaters Transit på Malmö Operan den 17 oktober. I en lokal som rymmer ca 1500 åskådare var det tillåtit att endast ha en publik på högst 50 personer.F...

  • Dansmuseet
    Ballets Suédois 1920–1925 på Dansmuseet
    Dansmuseet i Stockholm uppmärksammar hundraårsdagen av Svenska balettens i Paris premiärföreställning den 25 oktober 1920 med en jubileumsutställning under mottot ”OM NI INTE GILLAR DET KAN NI DRA ÅT ...

  • Saluts démos 2015
    Everything is in our bodies, says Madame Elisabeth Platel, director for Paris Opera Ballet School
    Leaving the plane at Charles de Gaulle-airport you are met by large photos of dancers, musicians and other cultural motives along the walls in the airport. A fantastic way to welcome visitors.My goal ...

Redaktion

dansportalen@gmail.com

Annonsera

dansportalen@gmail.com

Grundad 1995. Est. 1995

Powered by

SiteVision

Uppil