Ett liv fyllt av dans

STOCKHOLM: Vi är många som fått ta del av Iskra Rings genuina danskunskaper och erfarenheter. Min egen upplevelse är att Iskra brinner för dans och för att coacha närhelst det behövs och önskas. Vi träffas en solig sommardag på Dans och Cirkushögskolan (DOCH) där Iskra är huvudlärare i klassisk balett. Jag gratulerar till Ivo Cramér-stipendiet och hon är märkbart rörd. Jag inleder med att fråga hur hon började dansa.

"Häromdagen associerade en kollega klassisk balett med finkultur. Jag reagerade negativt och kände inte igen mig. När jag växte upp var kultur nästan gratis och tillgängligt för alla, inte något som förknippades med några få."

Iskra växte upp i Serbien efter andra världskrigets slut. Det var fattigt och ont om mat. Hon berättar:

"Mina föräldrar drabbades otroligt mycket av kriget. Hela barndomen präglades av skräck för svarta stövlar och hjälmar som blev som en symbol för rädslan att kriget skulle fortsätta. Dans, musik, konserter, böcker var nästintill kostnadsfritt, det fanns inte så mycket annat att bjuda på i ett land hårt härjat av krig."

Mormodern hittade en annons där Nationalbalettskolan sökte elever och Iskra blev antagen. Här gick hon i 9 år och ansågs musikalisk och uttrycksmässigt begåvad. Delar av utbildningen utfördes vid den anrika Vaganovaskolan i St Petersburg. Skolan är uppkallad efter Agrippina Vaganova, som utvecklade en träningsmetod för klassisk balett.   

Pjotr Silkin arbetar idag på Vaganovaskolan. Under en diskussion delade han med sig av sina tankar kring balettundervisningen.

"Han sa 'Iskra, numera finns inte Vaganovametodik. Idag finns bara Vaganovasystem. Det är din metodik, det är min metodik. Vi förvaltar och utvecklar systemet'. Jag tyckte det var wow. Vem vet exakt vad Vaganova pratade om. Det finns självklart böcker efter henne. Men hur vi planterar dessa steg i våra elever, det är vår metodik baserad på hennes system."

När Iskra kom till Sverige i början på 1970-talet möttes hon av en för henne annorlunda syn på pedagogik. Fram till Berlinmurens fall skiljde sig balettundervisningen radikalt åt i öst och väst. Intresserat tog hon sig an det för henne nya förhållningssättet.

"Som svenskarna brukar säga, mer morot än piska. Jag tycker att jag blivit duktig på det med åren. Jag kanske i början var lite svartvit. Så småningom tycker jag att jag blivit bättre att förklara, varför och hur, men framförallt varför."

Ett öppet sinne och nyfikenhet på omvärlden och de människor hon möter för henne framåt. Under resor till olika länder har Iskra tittat på och undervisat klasser med både amatörer och professionella dansare. Under hennes första tid i Sverige inspirerades hon bland annat av Ivo Cramér, Lillemor Lundberg, Björn Holmgren och Ulf Gadd. De gav henne chans att dansa och undervisa. Under en period tränade hon med Cullbergbaletten.

"Jag var konstigt nog en intressant modern dansare fast jag inte var skolad för den. I Köln dansade jag för Viola Farber, hon var Cunninghams högra hand. Hon var ganska intresserad om jag kunde åka över Atlanten. Men 1976 flyttade jag istället till Göteborg."

I Göteborg undervisade Iskra på Balettakademien, Svenska balettskolan och på Stora Teatern under ledning av Ulf Gadd.

"Så jag blev verkligen allt i allo på Stora Teatern. Jag jobbade med sångare, dansare, hjälpte folk att göra vals i Glada Änkan eller svimma när de blev skjutna på scenen. Jag hade en liten grupp som hette Kropp och själ. Koreografer som Gun Lund härstammar från den här gruppen som jag bildade, också flera av de tidiga medlemmarna i Rubicon."

Efter några år blev tjänsten som huvudlärare i klassisk balett på Danshögskolan ledig.

"Någon skickade Lena Malmsjö till Göteborg för att titta på Iskra Ring, att hon skulle vara väldigt bra för Danshögskolan och klassisk balett. Jag blev tillfrågad att komma på intervju. Jag, min man och min mor, som var och hälsade på, åkte till Stockholm och jag fick tjänsten."

När den svenska balettsyllabusen skrevs – som gavs ut 1981 – fick Iskra i uppdrag att översätta en stor tjock svart bok skriven av ryska Tarasov. Innehållet i boken inspirerade Lulli Svedin och hennes medförfattare när de formulerade sig i text. 

"Tyvärr nämndes det aldrig att någon konstig Iskra hjälpte till att översätta Tarasov i de här kretsarna. Men när jag gjorde det, förstod jag, att jag kommer bli en ganska duktig lärare, pedagog."

2003 publicerades Iskras egen metodikbok ”Den röda tråden”. Iskra är noggrann med att förtydliga att hennes egen bok är ett resultat av egna erfarenheter samt något som växt fram genom workshops, diskussioner med lärarkårer på balettskolor. Utgivningen av boken har lett till fler uppdrag för svenska balettskolan i Göteborg och Stockholm i syfte att hjälpa till att formulera en ny syllabus.

Under de senaste åren har den klassiska balettens plats på DOCH minskat.

"För några år sedan sa en person till mig att DOCH var på väg från att vara en dansskola till att bli ett lärosäte. Jag tror han hade rätt. Självklart är allt föränderligt, det accepterar jag. Jag själv tycker om att pröva nya saker, jag var 53 år när jag lärde mig stå på huvudet. Men jag tycker faktiskt att baletten är ett genialiskt system om du vill bli duktig på något som kräver en fysisk förmåga som utvecklar både hjärnans och kroppens styrka och flexibilitet."

Iskra talar varmt om både yoga och klassisk balett vilka hon beskriver som två genialiska system som överlevt i flera hundra år. Här blandas det intellektuella, emotionella och det fysiska. Iskra menar att träna balett som grundteknik inte betyder att man ska dansa sylfider. Däremot finns möjlighet till att utveckla koordination, styrka, balans och stabilitet.

Med en önskan att öppna för samtal fortsätter hon:

"Det finns så mycket jag vill prata med mina kollegor om. Ibland har jag fått höra att jag inte ska stå för länge på ett ben, inte göra övningar i olika riktningar, inte göra pirouetter vid stången osv för att det är onödigt. Men jag tycker att det är viktigt att inte ta bort det från vardagsträningen.

I dansen ska du använda olika riktningar, flytta din skulptur i rummet på olika sätt och inte bara stå i en face (mitt emot publiken). Jag tycker att DOCH skulle vara en plats för sådana diskussioner. Det kanske görs men jag involveras inte. Däremot för jag den diskussionen på andra platser som på Base 23, balettskolan i Göteborg, i Belgrad, Finland och Norge."

Hur ser du på din undervisning?

"Det är svårare och svårare att stimulera unga människor och få dem med sig och göra det du önskar. Du måste verkligen ha fysik, kärlek, passion till det du gör. Du måste också vara övertygad om varför de ska göra det och vilken upplevelse eleverna ska uppnå. För mig är det ett behov, dansen kan bli ett behov. Jag agerar på ett sådant sätt så att eleverna instinktivt eller medvetet kan uppleva att jag har rätt, antingen de vill fortsätta eller inte. Också hur jag förmedlar baletten verbalt och genom kroppsspråk."

Iskras kraft, energi och brinnande engagemang för klassisk balett lyser igenom under hela samtalet. Med lite mer än ett år kvar till pension har hon så mycket mer att ge. Att allt är dynamiskt och under ständig utveckling tror jag Iskra ser som stimulerande. Hon förespråkar också att klassisk balett är en tradition värd att bygga vidare på.

Jenny Berkán
1 sep 2014