Galan i Villmanstrand med mer livskraft än någonsin

Villmanstrand var åter en gång platsen för en lyckad gala. En traditionell balettgala för alla balettälskande och dansvänner firades i Villmanstrand [Lappeenranta] efter en paus på två år. Festligt blev det, och utomordentligt lyckat var också programvalet, de inbjudna artisterna visade sina bästa sidor i sina nummer.

Publiken blev varm redan från första början då Bostonbalettens stjärna Derek Dunn uppenbarade sig på scenen. Han var klädd i en rokokodräkt och uppträdde i sin perfekta och njutbara dans och mimik med flera olika karaktärsdrag. Detta nummer hade koreografen Leonid Jakobson skapat åt mångsidiga artisten Michail Baryshnikov, och Dunn visade nu i sin tur talangfull nyansrikedom i det.

Det finns skäl att nämna tre fina par i klassiska pas de deux-nummer eller duetter med mycket artisteri i framförandet, utan att glömma det känslomässiga som är en viktig del i helheten.

Först vill jag framhålla paret från världstoppen, Maia Makhateli och Young Gyu Choi från Het Nationale Ballet i Amsterdam. De uppträdde i Giselles lyriska pas de deux ur andra akten, och efter pausen i Korsaren. Maia Makhatelis lugna och väl vackert fraserade dans fick en att andas i samma takt. Hon kunde lita på sin partner, och samspelet blev mycket harmoniskt.

Young Gyu Choi visade redan i nämnda nummer klassiskt kunnande och fin teknik, bland annat i hopp, och visade även också senare under föreställningen i Korsaren. I detta nummer sågs Makhateli briljera i en till karaktären mer livfull dans. Det blev i slutet traditionella fouettés och grand jétés i manege för manliga partnern enligt traditionell modell.

Polens Nationalbalett överraskade oss som inte sett dessa dansare på scenen tidigare. Förutom det ypperligt dansade numret Moving Rooms för en större grupp och solister fick vi beundra en Tristan och Isolde av Chinara Alizade och Vladimir Yaroshenko i en ytterst angenämt dansad duett. Alltigenom fint, där var allt på plats, och dansen fick genklang också hos hela publiken som levde med entusiastiskt.

Maria Baranovas och Emilio Pavans Thaïs har recenserats i två artiklar på Dansportalen nyligen, vi konstaterar nu att detta nummer dansades beundransvärt av dem med känsla och engagemang. Ingen lämnades oberörd nu heller.

Ett ungt par, Viviana-Celina Olaru och Cristian Preda, visade stort tekniskt kunnande i pas de deux ur Paris flammor men erbjöd tyvärr inte så mycket annat i sin dans.

Dansare kan dock utvecklas om den nervositet som i vissa ställen var synlig kan bearbetas. Som åskådare väntat sig se en avslutande pose lider helheten om ett extra hopp läggs in. Och rent allmänt: Det är naturligtvis en fördel om dansaren förstår att dra sig till kulissen genast då publiken applåderat färdigt.

Mellan de klassiska numren sågs moderna pärlor. Oscar Salomonsson glänste i sin Rättika av Mats Ek, och lettiska Elza Leimane och partnern Maurus Gauthier var eleganta i The Firebird av Marco Goecke, i en koreografi med sparsamma rörelser.

Cristina Porres Mormeneo med Fernando Gabriel Luis Luis i sina moderna och talande Blah-Blah-Blah och Couple till sång av Elvis Presley var intressanta dansare att bekanta sig med. Båda numren var koreograferade av Attila Egerházi från gruppen Royal Ballet Fehérvár i Ungern där också dansarna verkar, Mormeneo är även balettmästare där.

Juhani Teräsvuori är grundaren av galan som startade 2010 och dansades nu för elfte gången och den tillhör de främsta balettevenemangen i Finland. Galan visade nu, efter den framtvingade pausen, mer livskraft än någonsin.

Anita Jokela
Balettgala Villmanstrand [Lappeenranta] 26-27 aug 2022